onsdag 23 juli 2008

1800-talsbög fick snigel i ögat

En 1800-talssexist (Anders Selin) fick just
in detta debattinlägg på qx.se. Inlägget är
egentligen ganska likt QX i övrigt. Dock
säger Selin till skillnad ifrån tidningen QX
mer eller mindre rakt ut att flator är trista
och att lesbiska, trans, queers samt andra
för Selin svåra bokstavskombinationer borde
sluta spela offer och bli lika roliga som dragqueensen.
Han menar att det är så synd om heterovärlden
som inte riktigt förstår sig på alla jobbiga
bokstavskombinationer (vem är det egentligen
som inte förstår alla bokstavskombinationer, Anders?).

Maria Ferms och Anders Wallners
svar på debattinlägget är en välriktad
snigel i ögat på hbtq-samhällets vita
medelålders maktmän som krampaktigt
håller sig kvar på tronen.

torsdag 10 juli 2008

QX och maktbögarna

Tidningen QX.

En nät- och pappersbaserad tidning som (enligt qx.se)
"publicerar nyheter inom nöje, kultur och politik som berör
homo-bisexuella, transpersoner och våra vänner".

Vilka får synas i tidningen,
vilka har makten bakom den?

Enligt chefredaktören för hemsidesversionen,
John Voss, så skall det flitiga användandet av
ordet gay, istället för HBTQ, att tolka som ett
samlingsbegrepp för homo- och bisexuella. Man
anser inte att tidningen är ojämställd och låter
en grupp ta plats på bekostnad av andra inom
HBTQ-samhället.

Räkna en månad.

På en fet majoritet av bilderna och i majoriteten
av reportagen är det män som omnämns
och får synas, både i tidningen och på hemsidan.

Det är helt okej.

Eller vore helt okej, om QX gick ut
med att man var en bögtidning.

Men det finns ingen maktanalys
bakom tidningen QX, istället blir
den ett perfekt synliggörande
statement över hur ojämställd
HBT-världen verkligen är och
vilka det är som har makten.

tisdag 8 juli 2008

Medicin mot queersammanbrott


"..hej, jag ville bara säga att jag
tycker så mycket om dig.."

måndag 7 juli 2008

Vem gråter på Ikea?

Sommaren har landat. Glädjemoment
berusar inifrån när jag minns.

Vad är det då som gjort att det lurat gråt i
halsen nästan hela den passerade veckan (när inte de där
sommarutflykterna erbjudit konstant underhållning)?

Pengaoro? Relationsoro? Familjeoro? Framtidsoro?
Mardrömmarna om FRA på natten? Frustrationen över
sexismen QX utsätter ickebögarna för? Åska?

Varför kom det ikapp på så sätt att jag hittade
mig själv gråtandes på toaletten på Ikea? Trots
fina människor omkring och trots att A såg
att något var fel och höll om strax innan
och efter.

Det har varit ganska stora funderingar det sista visserligen.
Som om jag står på gränsen till ett paradigmskifte
och kastas mer intensivt än någonsivt förut mellan hela
mitt liv hittils och det som ligger framför mig.

Jag hoppas att åskan stormar hela natten ut
och att jag vaknar som mig själv igen imorgon.


Ibland är man så liten.