lördag 29 december 2007

Tuttmemory - när du får oväntat besök


Tips 3 (se 1 och 2) i ordningen
för att motverka de dagliga
queersammanbrotten.

Tuttmemory. Glöm genast
Gevalia. Det är det här du
skall överraska med när du
får oväntat besök nästa gång.

måndag 24 december 2007

ett komma ut i väntan på julgröten

Jag och mor med morgontidningarna medan tomtegröten
puttrar på spisen. Med bryggaren jag frick ifrån C har jag
gjort lyxig latte med kakao till oss båda och mor myser nöjt.

Snygg-Erik är i tidningen såklart och vi börjar
tala om att ingen av oss tycker att han är sådär
snygg egentligen, att vi mest har förstått att det
är sådant utseende som de vanliga flickorna tycker
om. Men vi tycker om andra utseenden än Snygg-Erik
konstaterar vi. Faller för andra attribut.

Jag säger till mor min att snubben jag träffade
tidigare i höst var förvånansvärt snygg alá det
klassiska idealet. Fast, så var han såklart inte vit.
Mor min nickar utan förvåning och frågar om jag
inte träffar någon nu. Jag säger att jag kanske gör
det, på något sätt, men inte en kille isåfall. Hon nickar
och ser än en gång oförvånad ut. Hon har ju hört det
antydas förut. Om mig och flickorna.

Sedan ser hon fundersam ut och lite retsamt frågar
hon sedan om jag skall välja snart. Om det är killar
eller tjejer jag vill vara med. Eller snarare, om det är en
tjej eller en kille, singular, som jag vill dela mitt liv med.

Vi börjar tala om barn. Om att skaffa barn, men inte på
något farligt sätt. Inte sådär läskigt pressande egentligen
utan mer filosoferande där över kaffet. Ganska jämlikt ändå.

Sedan skämtas allt bort när mors pojkvän ifrån
tvrummet ropar och undrar om vi planerar att
skaffa barn. Nu. Jag skämtar tillbaka och säger att
det bara är mamma som skall det just nu, att hon
skall adoptera ett litet afrikanskt wonderkid. Han
är rasist, mors pojkvän. Men mamma skämtar med
mig och är på min sida där i köket med kaffekopparna
och vi skämtar bort hans fåniga existens en liten stund.

fredag 21 december 2007

Be there Queen to be king

Bästa dragmusiken funnen under mustaschmålande
framför spegeln. I cdspelaren finns Queen greatest hits
3 ifrån låt 12 och följande textrader rullar förbi:

Oh yes Im the great pretender, born to
be kings, we are the princes of the universe
samt are you ready for this.

Förträffligt. Rest in peace Freddie.
Rest in peace.

Fler queermedicinska lösningar

Igår var en svår dag. Jag grät i timmar.
Av så många skäl. Har jag försökt hela mig själv idag.
Med The Ark, Gloria Gaynorm, Mika och Priscilla.

Det fungerar för stunden. Det är dock inte bara jag som
drabbas av återkommande queersammanbrott just nu.
Nyss berättade C om hennes flatiga sammanbrott
på morgonbussen in till spårvagnsstaden.

En man nös och snöt sig. Hon fräste "är du en hund eller?"
argt åt honom. Chaufförens radioval skälldes
ljudligt på, "tror du att någon annan vill lyssna
på det där eller?". En liten man blev en "gubbjävel!".

Så, dagens lektion i medicin mot de återkommande
queersammanbrotten we are domeed to drabbas av
är: draga. Draga som om det gällde livet.


Det gjorde C. Hon kom fram till
skolan och vänner med lite äkta
queerskills som såg vad hon allra
mest behövde när de vänligt men
bestämt tryckte fast en
lösmustasch på henne.

Nu snart: jul på Liseberg.
Även det i obligatorisk mustasch.


Jag sitter och är fylld med ånger och rädsla och
MTV råkar givetvis spela it's too late to apologize.

torsdag 20 december 2007

Priscilla - queer of the kollektiv

Medicin för att rädda sig
själv ifrån de dagliga
queersammanbrotten:

Tips 1. Gör allt, diska, pyssla,
skriv dagbok mm till filmen
Priscilla - queen of the desert

En av de bästa scenerna hittar
du här Eller skit samma, alla
scenerna är bäst.

Jag längtar till dagen då flatfilm
börjar stavas humor. Vi hade Ellen, liksom, för tio år sedan.


Iallafall räddar filmen mig lite ifrån att börja fundera för mycket på allt som känns lite stort och farligt. Otillräcklighet: mitt mellannamn.

lördag 15 december 2007

Spårvagnsfunderingar


Den fina närheten
Sitter på vagnen hem ifrån A. Det stör inte så mycket att
jag glider fram i ett rullande akvarium där alla kan se mig
utan att jag ser dem där på avenyn. Kontrollbehoven: ur funktion.
Jag är helt matt och lite skakig men samtidigt varm och lugn
efter att ha blivit ompysslad i ett helt dygn där hos henne.
Det gör inget att jag inte vet vad det är vi pysslar med riktigt.
Vi har enats lite kring att inte tänka så mycket. Jag vet inte så
mycket själv heller, förutom hur hon berör.

Jag funderar igen på
hur fashinerande det
är att försöka lära känna
bortom de vanliga
heteronormerna för hur
man skall ses och umgås.
För någon dag sedan hade
jag ett lunchsamtal med två
bekanta som är oh så noga
med att definiera saker. Been
there, done that tänkte jag först.

Vi talade om förhållanden mellan människor på olika sätt
och jag kommer på där på vagnen hem att det är ganska få
av mina relationer med alla olika former av människor jag
omger mig av som inte skulle sticka dem i ögonen. Men jo,
det får mig att fundera på hur jag själv definierar andra. Ett
queerfeministiskt mysterium att fundera vidare på,
på alla fronter. Jag själv är min värsta fiende sägs det.

Den mindre fina närheten
En uppenbart berusad karlakarl kommer så in. Sätter sig på sätet
mitt emot. Följer mig med blicken. Viker inte av när jag kikar
uttråkat tillbaka. Han fortsätter försöka äga mig med sina ögon
och får sedan för sig att det nog vore trevligt att massera sitt
skrev en stund. Jag är minimalt attraherad. Han ser ut som om jag
just dissat världens mest charmiga komplimang när jag så reser mig
upp och går till främre vagnen.

Fitta väser han. Japp, säger jag. Jag ser
mig inte om när jag går men ler lite åt att även denna
man kunde prestera komplimanger av rang.

tisdag 4 december 2007

det är vi som är säpo


Dagens aggression:
är fortfarande Jämos argument
för att inte backa upp Bara Bröst, vilket ju kan tyckas vara
märkligt eftersom de har betalt för att arbeta för jämställdhet.
Maria Ferm is the shit och beskriver det jag tänker om saken.

Dagens lunchunderhållning: statistiken över vilka
som hoppar in och ut från den här sidan. Jag ser er,
och jag vet att ni ser mig och det känns som om vi är
säpo allihopa och bara inte låtsas om det. Och jag börjar
fundera över hur lång lista med bloggar man egentligen
får besöka varje dag och jag borde egentligen läsa mina
böcker istället och beställa automatiska meddelanden när
folk bloggar. Det är lite som när man sitter tyst i klassrummet
och får analysera människors liv utifrån små ord. Myspsykologi.

Dagens lättnad:
1. Att jag tror att C börjar hitta bort ifrån det galna
flatvärldstrasslet, frågan är vad hon finner istället.
2. Att inte bara män flirtat med mig på qx den här veckan.

Dagens namn: är fortfarande queersammanbrott,
trots att google vill att jag skall söka på nervsammanbrott
istället. Det går inte att sammanfatta mitt liv mer konkret
tänker jag. Jag ska stänga bloggen och skriva det på tröjor istället.


Jag skall snart sluta stalka hela queersveriges
bloggar, I'm not unfaithful, but I'll stray.

Och det finns bättre former av ordutbyten
och annan närhet som behövs mer just nu
för att överleva vintermörkret.

söndag 2 december 2007

Hello sugarpants














Yepp. Istället för adventskalender på kylskåpet:
Kris Wilson. Nu frukost framför tvn.

Life in profile


Jag har brutit mot mitt löfte om
känslomässig sepuku vad gäller A.

Efter gloryhelgen i huvudstaden
så finns det dock fler intressanta
brudar. Och jag som knappt trodde
att flator bortom den osexiga
flatnormen existerade. Hon var enda
exemplet i min justnububbla.

Det svåra är att som nu försöka
tolka hennes fåordiga vackra fraser.



Hon charmar. Dissar. Om och om igen. Ett steg fram. Ett tillbaka.

Jag fann inget mod att fråga sist och
hoppades att hon kanske skulle.
Huvudet repeterar tankar om:

1. vet hon ens om att jag är intresserad?
2. om hon vet det, och känner ens lite ,
varför tar inte hon initiativet?
3. om hon inte är intresserad, men förstått att
jag är det, varför vill hon ändå ses?

Jag har kanske rentav lurat mig själv att tro att mina
ord är som rena tydlighetsbibeln. Oh du flatvärld! Inom
heterovärlden hade samma ord varit självklara inviter
som inom flatvärlden kan betyda "du bakar goda bullar".

Ändå så är jag nästan lite nöjd med tillvaron och
misstänker inte ens att jag håller på att bli galen längre.

Och jag vet att det är lätt att veta vem jag är bakom
bloggorden. För er med koderna.

Det hör till min masterplan.