Jag har brutit mot mitt löfte omkänslomässig sepuku vad gäller A.
Efter gloryhelgen i huvudstaden
så finns det dock fler intressanta
brudar. Och jag som knappt trodde
att flator bortom den osexiga
flatnormen existerade. Hon var enda
exemplet i min justnububbla.
Det svåra är att som nu försöka
tolka hennes fåordiga vackra fraser.
Hon charmar. Dissar. Om och om igen. Ett steg fram. Ett tillbaka.
Jag fann inget mod att fråga sist och
hoppades att hon kanske skulle.
Huvudet repeterar tankar om:
1. vet hon ens om att jag är intresserad?
2. om hon vet det, och känner ens lite ,
varför tar inte hon initiativet?
3. om hon inte är intresserad, men förstått att
jag är det, varför vill hon ändå ses?
Jag har kanske rentav lurat mig själv att tro att mina
ord är som rena tydlighetsbibeln. Oh du flatvärld! Inom
heterovärlden hade samma ord varit självklara inviter
som inom flatvärlden kan betyda "du bakar goda bullar".
Ändå så är jag nästan lite nöjd med tillvaron och
misstänker inte ens att jag håller på att bli galen längre.
Och jag vet att det är lätt att veta vem jag är bakom
bloggorden. För er med koderna.
Det hör till min masterplan.
3 kommentarer:
Som svar på nummer tre. Kanske, att hon inte är säker på vad du tänker men tycker om dig än då, vänskapligt.
Eller så vet hon inte alls. Eller så är hon lika tyst som du. Jag tror att det är ofta som saker som kunde bli kärleksfullt tigs ihjäl i väntan på att någon säger något först.
Det kändes fel till slut att inte berätta, så jag gjorde det. Och hon verkade inte ha anat riktigt. Nu är jag mest orolig över att hon inte skall se att det inte är blodigt allvar och att det liksom är friends first. Jag vet inte alls vad hon tänker på där borta på andra sidan staden.
jobbig situation...
sthlm är alltså en idé värd att genomföra? :)
Skicka en kommentar