ett komma ut i väntan på julgröten

Jag och mor med morgontidningarna medan tomtegröten
puttrar på spisen. Med bryggaren jag frick ifrån C har jag
gjort lyxig latte med kakao till oss båda och mor myser nöjt.

Snygg-Erik är i tidningen såklart och vi börjar
tala om att ingen av oss tycker att han är sådär
snygg egentligen, att vi mest har förstått att det
är sådant utseende som de vanliga flickorna tycker
om. Men vi tycker om andra utseenden än Snygg-Erik
konstaterar vi. Faller för andra attribut.

Jag säger till mor min att snubben jag träffade
tidigare i höst var förvånansvärt snygg alá det
klassiska idealet. Fast, så var han såklart inte vit.
Mor min nickar utan förvåning och frågar om jag
inte träffar någon nu. Jag säger att jag kanske gör
det, på något sätt, men inte en kille isåfall. Hon nickar
och ser än en gång oförvånad ut. Hon har ju hört det
antydas förut. Om mig och flickorna.

Sedan ser hon fundersam ut och lite retsamt frågar
hon sedan om jag skall välja snart. Om det är killar
eller tjejer jag vill vara med. Eller snarare, om det är en
tjej eller en kille, singular, som jag vill dela mitt liv med.

Vi börjar tala om barn. Om att skaffa barn, men inte på
något farligt sätt. Inte sådär läskigt pressande egentligen
utan mer filosoferande där över kaffet. Ganska jämlikt ändå.

Sedan skämtas allt bort när mors pojkvän ifrån
tvrummet ropar och undrar om vi planerar att
skaffa barn. Nu. Jag skämtar tillbaka och säger att
det bara är mamma som skall det just nu, att hon
skall adoptera ett litet afrikanskt wonderkid. Han
är rasist, mors pojkvän. Men mamma skämtar med
mig och är på min sida där i köket med kaffekopparna
och vi skämtar bort hans fåniga existens en liten stund.