söndag 31 augusti 2008

"Men då är du lesbisk..."

Minns ni honom? Pojken med charmen.

Jag har försökt komma fram till hur jag skall
kunna umgås bara vänskapligt med honom.
Länge länge hade han låtit bli att höra av sig men
idag skrev han och frågade om jag ville fika.

Jag skrev att jag ville det, så snart skolstarten
fått lugna sig. Passade på att berätta om
min förälskelse i A. Ville se hur han med hans
superkristna bakgrund skulle ta det. Se om det
kanske ändå var något han kunde respektera.

Han svarade:
"så länge hon gör dig lycklig,
men då är du lesbisk.."

Jag berättade lite om hur jag ser på
det här med kön. Om queer. Att jag
är svag för folk med vacker personlighet likt
den A har, och likt hans, oavsett kön.

"Betyder det att du älskar mig? Eller att
du vill vara med mig på något sätt? Jag
tänker på dig så mycket men jag ville att
det skulle vara naturligt, ifrån bägge håll.
Är lite sorgsen, förlåt."


Och här sitter jag nu och undrar vad i
vår kommunikations-lost-in-translation
som gått så uppenbart fel.





onsdag 27 augusti 2008

Heteroprivilegier 2

..och som nummer två på denna skandalösa lista
över heteroprivilegier kvalar följande in:

- att man när man håller någon i handen
på stan inte stoppas av en medelålders vit
man för att få höra att han minsann känner
sig omringad av lesbiska nuförtiden.

Heteroprivilegier 1


Det finns så många heteroprivilegier. Lyx som
heterosexuella aldrig ens märker existensen av, och
då talar vi inte om lyxen att kunna råka bli gravid.

Exempelvis är det få heterosexuella som får
glädjebubblor i magen för att ens familj inte
rakt av dissade någon man är tokförälskad i
på grund av könet på hon/hen/han.

( som om det inte är svårt nog för kids att få
sina föräldrars approval vad gäller val av käraste ändå..).

För tio år sedan sa min mor att hon skulle undra om
hon gjort något fel om hennes barn blev homosexuellt.
Men tider förändras. Människor kan förändras. Nu, tio
år senare har min familj för första gången sett mig
med en tjej. Med A. Och hon fick lov att finnas, oavsett kön,
och de tyckte om henne (som om man skulle kunna motstå..).

Men: lika glad och bubblig som jag blir av att
familjen accepterade, lika arg blir jag över att
det är något som ickeheteros alls behöver fundera på.

måndag 11 augusti 2008

Om föräldrar som klär pojkar i kjol

Nu har jag varit på förskolan "Hallongrottan"
ett tag. Där finns flickor med kort, kort hår,
pojkar som vill bli som Pippi Långstrump (och
därför äter upp sin mat) och barn av diverse kön
som alla kivas på rasten om att få ha på sig finaste
princessklänningen.

Idag kom för första gången en kille
till förskolan i kjol och små rosa
strumpor. Ingen av de andra barnen
tycktes reagera alls. Ingen alls verkade
reagera på det som på en av mina andra
förskolor skulle resultera i koncentrationsläger.

Världen mot Jan Guillous machomanifest: 1-0

måndag 4 augusti 2008

Så här misslyckas du komma ut på jobbet

Första dan på förskolan "Hallongrottan"
började med att jag inte kände
igen min chef och frågade henne
om det var till chefen som jag
skulle lämna viktiga papperbunten.

Men det ordnade sig. Sedan var
det bara jag och unga småbarnspappan
kvar och det tog inte lång tid innan jag
råkade erkänna min pridevistelse vid en rak
fråga om vad jag hade haft för mig i Sthlm.

Jag betraktade honom leende. Inga märkliga
miner, bara en följdfråga om ifall jag hade varit
rädd då han hört om några killar som blivit
nedslagna någon av de första dagarna.

Det här var kanske mitt
smärtfriaste komma-ut någonsin...
...och pojkbarnen på förskolan
leker med klänningar.

Bekännelsen:
själva målet med att komma ut redan
första dagen låg i en längtan efter att
stället skulle visa sig vara en homofobulv
i queerkläder så att jag med gott samvete kunde
rymma ifrån jobbet och istället ägna mig åt att
vara lesbian på heltid fram till skolstarten.

Mission failed. Vad värre/bättre är: jag tror
dessutom att stället kan vara bästa förskolan
jag spanat in sedan egna barnsben.

Europride is dead, long live europride

Pridebubblandet och trygghetsminnena av
att kunna kyssas offentligt ligger och
myser under huden, beredda att åter
tyglas och anpassas när heteropiskan
åter viner och slår upp blodsminnen.

Eller, åtminstonde återigen hamna i fokus
för de där dagliga valen som folket i
heterobubblan slipper. Mina val börjar
imorgon igen när själen skall säljas på
förskolemarknaden. Sommarjobb.

Årets prideminus: prideparks
hutlösa mat och ölpriser som stänger
ute alla förutom normbögen. Samt
obotliga sexcravings.

Årets prideplus: God-Des and She,
bra prideflaksmusik, Moa "lapdance" Svan,
händiga brudar, ögonöppnarna, pånyttfödd bitchighet,
kondomkubb, obotliga sexcravings, eget sovrum
med hetaste tuffbruden samt sist men inte minst
pridehouse och den konstanta kärleksberusningen.