"Men då är du lesbisk..."

Minns ni honom? Pojken med charmen.

Jag har försökt komma fram till hur jag skall
kunna umgås bara vänskapligt med honom.
Länge länge hade han låtit bli att höra av sig men
idag skrev han och frågade om jag ville fika.

Jag skrev att jag ville det, så snart skolstarten
fått lugna sig. Passade på att berätta om
min förälskelse i A. Ville se hur han med hans
superkristna bakgrund skulle ta det. Se om det
kanske ändå var något han kunde respektera.

Han svarade:
"så länge hon gör dig lycklig,
men då är du lesbisk.."

Jag berättade lite om hur jag ser på
det här med kön. Om queer. Att jag
är svag för folk med vacker personlighet likt
den A har, och likt hans, oavsett kön.

"Betyder det att du älskar mig? Eller att
du vill vara med mig på något sätt? Jag
tänker på dig så mycket men jag ville att
det skulle vara naturligt, ifrån bägge håll.
Är lite sorgsen, förlåt."


Och här sitter jag nu och undrar vad i
vår kommunikations-lost-in-translation
som gått så uppenbart fel.