Ett sms i inkorgen idag.
att jag inte riktigt är lika intresserad, all den
där charmen och det vackra leendet till trots.
"Din skönhet är otrolig, dina ord är mjuka,
dina kramar får mig att vilja mer och din röst
är förtrollande. Jag hoppas vi ses snart igen."
Det gör inte något att saker är smörigt.
Det är fint med. Jag önskar att det räckte
precis med bara den där fina kemin bara.
Det känns fint att inse att jag inte ångrar att jag
inte spelade de korten då. Vem vet om jag
alls hade gått på det där mötet i höst om jag gjort så.
Om jag sedan fallit just för A om jag hade spelat de korten.
Och, är det något som gör vardagen extra
sådär glittrande nu så är det hon. De där små
lustiga valen i vardagen blir ibland till små storheter.
Det blir lite hisnande att tänka
att man kanske inte hade mötts då.
