Sydsvenskans redaktör Anja Gatu skriver en av få bra artiklar om sydafrikanska Caster Semenyas överlägsna seger på damernas 800 meter. Jag erkänner att mitt intresse för att titta på friidrott brukar vara lågt, men det är svårt att inte intressera sig för diskussionerna om hur man delar upp i kön i sportsammanhang, och vem som i sportsammanhang platsar som kvinna eller man. Semenyas ärevarv tycks onekligen av SVTs klipp att döma inte ha mottagits med segerrop och Anja Gatu skriver klokt om hur snäva könsgategorier vi har inom inte minst sportvärlden. "För mig är hon ingen kvinna , säger loppets sexa", Elisa Cusma Piccione från Italien. Det som dessutom behöver sägas i sammanhanget, men som Gatu inte tar upp i artikeln, är hur svårt det är, och nästan orimligt, att ofta alls dela upp i kön i sportsammanhang.
Låt oss leka med tanken lite.
Vi har män, kvinnor och en stor grupp andra människor som brukar anses hamna där emellan. Det är svårt att hitta en form av mall för sportsammanhang som gör grupper rättvisa. Man delar upp sport i kvinno- resp manssporter i någon form av försök att ge deltagarna i de olika sportgrupperna ungefär samma grundförutsättningar för att prestera inom sporten. I slutändan blir förutsättningarna ändå så enormt ojämna och skiljer sig mellan etniciteter, länder, gener, ekonomi, uppväxtsituationer, funktionsduglighet med mera. Skulle vi avskaffa indelningen i kvinnor och män vad gäller exempelvis friidrotts-VM så skulle vi troligtvis till en början få se en stor procent biomän tävla, men också efter ett tag fler högpresterande biokvinnor eftersom vi i och med en sådan förändring skulle förskjuta vad som förväntas av lika grupper till att istället bli en förväntning på alla. En grupp tävlande, oavsett kön. Det är troligtvis sant att många (noter att jag inte skriver alla) män i vårt samhälle utvecklar större muskelmassa än kvinnor. Så kommer det nog också vara länge än. Vad vi inte vet än, är dock hur våra kroppar skulle formas mentalt och fysiskt om vi levde i ett samhälle där inte främst pojkar förväntas vara fysiskt aktiva, ett samhälle där det är lika självklart att flickor på förskolan klättrar högst upp i träden och bygger kojor.
Då tänker många att förutsättningarna skulle bli väldigt orättvisa för de olika tävlande, men sanningen, om vi skrapar under ytan, är i slutändan ändå att vi idag har en elitidrott där förutsättningarna är väldigt orättvisa och där majoriteten av befolkningen inte någonsin har en chans att uppnå VM-standard ens med superträning. Om Semenya är biokvinna, bioman eller intersexuell, det borde inte spela någon roll idag, men framförallt är det ohållbart att i längden låta sådant spela roll i sportsammanhang.
Så, strunta i att läsa Aftonbladet samt alla fåniga bloggar som försöker "analysera" Semenyas kön med bloggrubriker såsom "klart man undrar" och "man eller kvinna".
Läs istället exempelvis: Schmut, Niklas Hellgren,
och framförallt Standby Tobias
Dock, om någon känner den vidriga reportern på TV4 som intervjuade Caster Semenya får man gärna ge honom en kurs i hyfs och respekt.
