Hundratals små goda hjärtan framletade i
mossa i skogen. Timma efter timme. Mygg
som bits precis överallt. Fästingar i naveln.
Men sen? Råkade vi glömma skatten där
på hållplatsen? Eller i min hall? Det är inte
lätt att vara outdoorflata i rusningstrafiken.
Till sist upphittad och jag och svampskatten far
på en spårvagn till andra sidan staden medan
Regina Spektor sjunger i lurarna och allt känns andligt.
"If I kiss you where it's sore
Will you feel better, better, better
Will you feel anything at all.."
Vad är närhet? Vad är att försöka för
mycket och liksom råka göra något som
sårar utan att man någonsin anade?