HBT, HBTQ och fittpoliser

I går kväll kom jag hem till en tom men varm lägenhet. Babe var inte hemma och det saknades i hela kroppen så jag la mig därför ned på hennes kudde en liten stund.

Definitioner på vem som utesluter vem, om bokstavskombinationerna, smög sig på. De är känsliga. Jag talade nyligen med en liten tant som inte ville kalla saker för HBTQ av skälet att hon var rädd att Q:et skulle göra att HBTQ-rörelsen togs över av heterofolk som vill få någon form av "queerpoint" i kanten av sin livsbedrift. Istället kallade hon hellre hela regnbågsrörelsen för bara HBT och uteslöt därmed också den stora grupp ickeheterosexuella som inte kallar sig homo eller bi. Är det här en fråga om generationer, eller homonormer? Eller är jag bara gnällig och får finna mig i att paketera in mig i de felaktiga definitioner som homo och bi är?

Jag har en annan bekant som ofta säger att I och A måste finnas med och jag blir givetvis tvungen att fundera på om jag agerar enligt samma uteslutande mekanismer som den lilla tanten när jag inte tycker att HBTQAI är ett bra begrepp. Jag alltid sett I som en given del a T och A som en given del av Q. Längre in i funderingarna hann jag inte innan jag somnade och vaknade först en stund senare av att två män skrek "jäkla fittpoliser" på utsidan mitt hus. Jag funderade på att kasta ut ägg på dem, men istället gick jag och la mig på min kudde och vaknade först när någons väckarklocka ringde vid halv tio. Då hade jag drömt en dröm om en framtida värld där alla var homo eller bi och där transpersoner och queerpersoner behövde gå omkring med ett pass ständigt på sig, precis som i nazityskland och precis som under apartheid.


To be continued...

Vårdvalet är ett queerval!

På min byrå ligger brevet med information om att det nu är dags att själv välja vilken vårdcentral man vill gå till. Det finns för och nackdelar med ett sådant system, men en fördel skulle kunna ta plats om HBTQ-personer (och alla andra) börjar ringa och maila runt till alla vårdcentralerna nu omedelbums och aktivt ställer frågor om ifall vårdcentralen ifråga innehar HBT-kompetens eller ej. Om vårdcentralen ifråga förbryllat svarar "vad är HBT" kanske det är dags att börja ana heteronormsugglor i mossen. Även vid ett sådant svar kan det dock vara värt att visa på argument för varför HBT-kompetens behövs. Väljer du att inte ta en vårdcentral så förlorar de också pengar. Ditt val kan spela roll, så se till att vårdcentraler du aktivt väljer bort vet varför, samt tvärtom.

Känner du att det inte är berör dig så kan det vara värt att fundera på varför hbt-personer både har större ohälsa, drar sig mer för att söka vård och samtidigt utsätts för mer än tre gånger så mycket våld och hit om våld som andra. Självmordsstatistiken bland HBT-personer visar på vikten av en vård som har kompetensen att alla inte är heterosexuella cispersoner. Det är dina polare, föräldrar, syskon och skolkamrater som riskerar skadas allvarligt på grund av sjukvårdens bristande kompetens i frågan. Ingen går oberörd. Således bör alla oavsett läggning och könsidentitet kräva HBT-kompetens inom vården. Gå nu ut och gör vårdvalet till ett queerval!

På Vi som aldrig sa sexist-bloggen så finns ett bra inlägg om hur man kan gå tillväga och varför det är viktigt. Läs det vassa inlägget här. Vill du läsa mer så erbjuder HOMOs lilla häfte "Det syns inte utanpå men känns inuti" bra fakta för den som vill läsa på lite innan man ger sig in i battles med heteronormen.

Klassiska heteroknull förkortar livet

Det mest korkade argumentet mot homosexualitet genom tiderna måste vara den här klassikern:

"jag förstår heller inte protesten mot heteronormativet, det är ju faktiskt det "naturliga" sättet att leva! Om alla vore homosexuella så dog människan ut, så enkelt är det."

Det kanske känns hårt att som machoman med önskan om att sprida sin säd omkring sig få höra faktumet att mänskligheten redan håller på att dö ut. Det borde dock år 2009 inte vara en nyhet för någon annan än påven att jorden redan är överbefolkad. Det skapas inte för få kids, det skapas på tok för många. Att inte skaffa en stor hord med ungar borde därför också vara något man kan skryta lite med i miljödebatten.

Heteronormen, en cancersvulst på samhällskroppen

Temat heteronormen under Pride är ett ovanligt debatterat ämne som till skillnad från teman på tidigare Stockholm Prides faktiskt synts i media. Och när HBTQ-personer eller kultur skapad av HBTQ-personer tar plats, då blir det hotfullt.

Det finns heteronormativa HBT-personer, ofta homosexuella män med makt, som tycker att det är dumt att kritisera heteronormen. Ett exempel på detta är Mikael Antonsson som har med en debattartikel på QX.se om hur fel temat hetero var. Åsikt på åsikt levereras utan saklig grund och han poängterar exempelvis hur arga han menar att heterosexuella blev på temat. Temat var ett påhopp på heterosexualiteten i sig, tycks Mikael vilja föra fram. Mikael läser dock heteronormen som fan läser bibeln och vid en nogrannare efterforskning skulle han se att även HBTQ-personer är med och upprätthåller heteronormen, framförallt homosexuella män som inte har så god koll på det här med jämställdhet och sin egen del i ojämna maktstrukturer.

Mikael skriver:
"Hur som helst, så tycker jag det är viktigt att svara på deras frågor. Istället för att media levererar en bild av HBT-personer, så får folk möjlighet att ställa allehanda frågor direkt till en bög."

Men sen när är det enbart är homosexuella män som inkluderas i HBT-begreppet? När Mikael dessutom menar att han själv är en "vanlig" bög och att heteronormtemat inte var förankrat och aldrig skulle ha godkänts av "vanliga"HBT-personer så behövs egentligen inte mer sägas för att visa att heteronormen har starka fästen även inom HBTQ-rörelsen.

De HBTQ-personer likt Mikael som "passerar" någorlunda smärtfritt i den heteronormativa världen har visserligen troligtvis ägnat mer tid åt att göra sina könsutryck till ett aktivt val än heterosexuella generellt sett har. Anledningen bakom kan vara såväl rädsla för att sticka ut såväl som att man faktiskt trivs med att vara en Svensson-bög och känner sig hemma där. Och att göra ett aktivt val, så länge det inte styrs av rädsla för att annars bli utstött, är väldigt sunt. Jag hoppas att vi genom att battla mot heteronormerna snart även skall kunna se att även heterosexuella i större utsträckning ges friheten och tar sig friheten att fundera över heteronormerna istället för att bara ramla med.

Mikael gör således den heterosexuella världen en stor björntjänst när han inte ser att arbete emot heteronormen är något som alla, oavsett lägning eller könsidentitet, tjänar på. För alla, utom för möjligtvis den lilla maktfullkomliga gruppen vita medelålders män med makt, så handlar ett avskaffande av heteronormen om att ge människor mer makt. Makten att själva välja sina liv utan hänsyn till heteronormen - och även makten att utan rädsla kunna välja att vara en helt vanlig Svensson.