Be there Queen to be king

Bästa dragmusiken funnen under mustaschmålande
framför spegeln. I cdspelaren finns Queen greatest hits
3 ifrån låt 12 och följande textrader rullar förbi:

Oh yes Im the great pretender, born to
be kings, we are the princes of the universe
samt are you ready for this.

Förträffligt. Rest in peace Freddie.
Rest in peace.

Fler queermedicinska lösningar

Igår var en svår dag. Jag grät i timmar.
Av så många skäl. Har jag försökt hela mig själv idag.
Med The Ark, Gloria Gaynorm, Mika och Priscilla.

Det fungerar för stunden. Det är dock inte bara jag som
drabbas av återkommande queersammanbrott just nu.
Nyss berättade C om hennes flatiga sammanbrott
på morgonbussen in till spårvagnsstaden.

En man nös och snöt sig. Hon fräste "är du en hund eller?"
argt åt honom. Chaufförens radioval skälldes
ljudligt på, "tror du att någon annan vill lyssna
på det där eller?". En liten man blev en "gubbjävel!".

Så, dagens lektion i medicin mot de återkommande
queersammanbrotten we are domeed to drabbas av
är: draga. Draga som om det gällde livet.


Det gjorde C. Hon kom fram till
skolan och vänner med lite äkta
queerskills som såg vad hon allra
mest behövde när de vänligt men
bestämt tryckte fast en
lösmustasch på henne.

Nu snart: jul på Liseberg.
Även det i obligatorisk mustasch.


Jag sitter och är fylld med ånger och rädsla och
MTV råkar givetvis spela it's too late to apologize.

Priscilla - queer of the kollektiv

Medicin för att rädda sig
själv ifrån de dagliga
queersammanbrotten:

Tips 1. Gör allt, diska, pyssla,
skriv dagbok mm till filmen
Priscilla - queen of the desert

En av de bästa scenerna hittar
du här Eller skit samma, alla
scenerna är bäst.

Jag längtar till dagen då flatfilm
börjar stavas humor. Vi hade Ellen, liksom, för tio år sedan.


Iallafall räddar filmen mig lite ifrån att börja fundera för mycket på allt som känns lite stort och farligt. Otillräcklighet: mitt mellannamn.

Spårvagnsfunderingar

Den fina närheten
Sitter på vagnen hem ifrån A. Det stör inte så mycket att
jag glider fram i ett rullande akvarium där alla kan se mig
utan att jag ser dem där på avenyn. Kontrollbehoven: ur funktion.
Jag är helt matt och lite skakig men samtidigt varm och lugn
efter att ha blivit ompysslad i ett helt dygn där hos henne.
Det gör inget att jag inte vet vad det är vi pysslar med riktigt.
Vi har enats lite kring att inte tänka så mycket. Jag vet inte så
mycket själv heller, förutom hur hon berör.

Jag funderar igen på
hur fashinerande det
är att försöka lära känna
bortom de vanliga
heteronormerna för hur
man skall ses och umgås.
För någon dag sedan hade
jag ett lunchsamtal med två
bekanta som är oh så noga
med att definiera saker. Been
there, done that tänkte jag först.

Vi talade om förhållanden mellan människor på olika sätt
och jag kommer på där på vagnen hem att det är ganska få
av mina relationer med alla olika former av människor jag
omger mig av som inte skulle sticka dem i ögonen. Men jo,
det får mig att fundera på hur jag själv definierar andra. Ett
queerfeministiskt mysterium att fundera vidare på,
på alla fronter. Jag själv är min värsta fiende sägs det.

Den mindre fina närheten
En uppenbart berusad karlakarl kommer så in. Sätter sig på sätet
mitt emot. Följer mig med blicken. Viker inte av när jag kikar
uttråkat tillbaka. Han fortsätter försöka äga mig med sina ögon
och får sedan för sig att det nog vore trevligt att massera sitt
skrev en stund. Jag är minimalt attraherad. Han ser ut som om jag
just dissat världens mest charmiga komplimang när jag så reser mig
upp och går till främre vagnen.

Fitta väser han. Japp, säger jag. Jag ser
mig inte om när jag går men ler lite åt att även denna
man kunde prestera komplimanger av rang.

det är vi som är säpo

Dagens aggression: är fortfarande Jämos argument
för att inte backa upp Bara Bröst, vilket ju kan tyckas vara
märkligt eftersom de har betalt för att arbeta för jämställdhet.
Maria Ferm is the shit och beskriver det jag tänker om saken.

Dagens lunchunderhållning: statistiken över vilka
som hoppar in och ut från den här sidan. Jag ser er,
och jag vet att ni ser mig och det känns som om vi är
säpo allihopa och bara inte låtsas om det. Och jag börjar
fundera över hur lång lista med bloggar man egentligen
får besöka varje dag och jag borde egentligen läsa mina
böcker istället och beställa automatiska meddelanden när
folk bloggar. Det är lite som när man sitter tyst i klassrummet
och får analysera människors liv utifrån små ord. Myspsykologi.

Dagens lättnad:
1. Att jag tror att C börjar hitta bort ifrån det galna
flatvärldstrasslet, frågan är vad hon finner istället.
2. Att inte bara män flirtat med mig på qx den här veckan.

Dagens namn: är fortfarande queersammanbrott,
trots att google vill att jag skall söka på nervsammanbrott
istället. Det går inte att sammanfatta mitt liv mer konkret
tänker jag. Jag ska stänga bloggen och skriva det på tröjor istället.


Jag skall snart sluta stalka hela queersveriges
bloggar, I'm not unfaithful, but I'll stray.

Och det finns bättre former av ordutbyten
och annan närhet som behövs mer just nu
för att överleva vintermörkret.

Hello sugarpants

Yepp. Istället för adventskalender på kylskåpet:
Kris Wilson. Nu frukost framför tvn.

Life in profile

Jag har brutit mot mitt löfte om
känslomässig sepuku vad gäller A.

Efter gloryhelgen i huvudstaden
så finns det dock fler intressanta
brudar. Och jag som knappt trodde
att flator bortom den osexiga
flatnormen existerade. Hon var enda
exemplet i min justnububbla.

Det svåra är att som nu försöka
tolka hennes fåordiga vackra fraser.



Hon charmar. Dissar. Om och om igen. Ett steg fram. Ett tillbaka.

Jag fann inget mod att fråga sist och
hoppades att hon kanske skulle.
Huvudet repeterar tankar om:

1. vet hon ens om att jag är intresserad?
2. om hon vet det, och känner ens lite ,
varför tar inte hon initiativet?
3. om hon inte är intresserad, men förstått att
jag är det, varför vill hon ändå ses?

Jag har kanske rentav lurat mig själv att tro att mina
ord är som rena tydlighetsbibeln. Oh du flatvärld! Inom
heterovärlden hade samma ord varit självklara inviter
som inom flatvärlden kan betyda "du bakar goda bullar".

Ändå så är jag nästan lite nöjd med tillvaron och
misstänker inte ens att jag håller på att bli galen längre.

Och jag vet att det är lätt att veta vem jag är bakom
bloggorden. För er med koderna.

Det hör till min masterplan.

Sverige Sverige flosklerland

Få är de vingingasvenskar som inte av
hela sitt hjärta känner med de stackars
muslimska kvinnorna i deras burkor.
Varje svenne ger sig tappert ut i verbala
krig för jämställdheten och beklagar sig
över dessa barbariska skäggkulturer
över en kopp "kaffe arabica" hos grannen.
Hemska islam, att olika klädregler gäller
för kvinnor och män, som om det var något
syndigt med den kvinnliga kroppen. Ack!

I Sverige däremot slipper vi olika lagar för kvinnor
och män, vi vet bättre. Analyserar bakomliggande orsaker.
Och sådant. Du vet. Tjejer får klä sig som de vill, och tvärtom.

Eller hur var det nu?

Det här med lesbiskt

Jag skriver. Raderar. Upprepar proceduren flera gånger.

Försöker formulera mina egna tankar under långa promenader.
Det bekanta rullande ljudet närmar sig. Sedan glider spårvagn
på spårvagn förbi och människorna i dem ser ut som fångade
fiskar i de upplysta akvarierna. De ser inte mig där ute i
vintermörkret när de rullar vidare. Lite som med henne.

Jag sitter som i något upplyst rum och försöker urskilja henne
där ute. I slutändan vet jag inte om det är henne jag ser eller om
det bara är min egen spegelbild i spårvagnsfönstret. Jag inbillar mig
att vi är ganska lika ganska ofta. Att hon vill lära känna och komma
närmre även om inga ledtrådar säger att det skulle vara mer än vänskapligt.

Kanske är det snarare vetenskapligt. Det är väl ganska
bra att hon inte helt fångat mig i det där akvariet.
Snygga flator finns det så många av men de av dem som
fashinerar mig mer under ytan är så få, det är så mycket
tuff attityd och hårda normytor.

Jag är inte säker på alls om jag varit tydlig men utanför
internet gör hon mig så blyg att pinsamheterna multipliceras.
Inom internets väggar tappar jag istället all självcensur och hon
får mig att känna mig konstant dissad och samtidigt uppvaktad.
Jag ger det en vecka till innan den känslomässiga sepukun vad
gäller henne tillåts kasta sig över mig.


Varför finns det förövrigt så få roliga flatskämt?
Kanske ägnar sig alla flator åt ordvitsar istället.

Bara bröst - bröstsammanbrottet

Jag har funderat på det här nätverket Bara Bröst
som runt om i landet invaderat badhus och orsakat
debatt genom att bada topless.

Birgitta Ohlsson ifrån Tristpartiet talade i en debatt
i TV4 med en företrädare för nätverket Bara Bröst
(Maja) och sade att aktioner likt de som genomförts
urholkar andra tyngre feministiska frågor. Maja vann
den debatten och till och med programledarna verkade
vara besvikna på Birgittas oengagemang.

Männen, ja, risken för ökade våldtäkter skulle tydligen
finnas. Som om män var rena idioter som inte kunde styra sitt
beteende alls. Vad är det för syn på män?

Barnen skulle må dåligt av att se nakna kvinnobröst sägs
det (ute i själva polen menas det då). Att barnen ser precis
hela kvinnokroppen i duschen senare har på något sätt missats.

Kanske kunde landet lätt&lagom, för ovanlighetens skull, vara
först ut med jämställdhet på något område? Vår historia
tills nu vad gäller jämställdhet är nästan lika genant som
tyskarnas antirasistiska historia.

Smygheterosexuell mm

På röda spårvagnen hem:

"Men Erik, altså, om du skulle ha två halvnakna män
stående i din dusch när jag går på toaletten hos dig skulle
jag kanske första gången tänka.." men ojsan". Andra gången
jag står där och pissar med hawaiimännen dinglande
bredvid mig på din lilla toalett skulle jag börja fundera lite...".


Sablans! Om jag bara inte varit så fashinerad av
att banka och slå på kortmaskinen för att få den
att berätta för mig när mitt kort går ut så hade
jag hört vad de sa innan jag började tjuvlyssna
och då skulle jag dansa fram längs vägarna i fullständig
lycka och harmoni nu.

Jag måste vara smygheterosexuell med
så många män i dessa inlägg. Sablans korvspikar!

Om män som inte vill duscha med bögar

"I bästa fall uppträder bögen, eller den lesbiska, på ett
så sympatiskt sätt, att man inte tänker på personens
läggning, vid anträffandet."


Gudars skymmning! Yohannis Petersson skriver på sourze.se
om hans traumatiska upplevelse av en situation där en man i
bastun på ett badhus säger till honom att "du har en snygg kropp,
jag ser sådant eftersom jag är bög".

Man kunde kanske tänka sig, att hade Yohannis Petersson
själv varit en sympatisk människa så hade han kanske använt
situationen till att skaffa sig en förstelse för vardagsbrudarnas liv?

Men kanske är det okay när kommentaren kommentaren
istället fälls av en heterosnubbe till en tjej? Passa nu på att
öva sympati Yohannis, kommentarer lik den ovan inte bara
är vanliga, utan oftast bara inledningen till fler äckliga
kommentarer för tjejers vanliga liv. Antingen får du finna
dig i att endel bögar finner något attraktivt i dig, eller så får
du ge dig ut och börja battla jämställdhetsmotståndarna där
ute med den feministiska fanan högt i skyn.

Mr macho, i det här fallet kan du inte både ha och äta kakan.