Lindex, brudmusiker och stickad revolution.

Visst finns en skönhetsnorm även vad gäller
manliga musiker, men reglerna för hur brudar
i musikbranschen får se ut är lika knepiga som
att försöka pressa in en tegelsten i örat.

På tv rullar Lindexreklamen, den stickade revolutionen.

Sia som sjunger reklamlåten samt bland annat sköna
låten i klippet här (själva låten, Buttons, börjar efter
typ en minut) är tydligen inte riktigt som brudar skall
vara. Hennes sätt att vara kvinna gör parodier på lite
varstanns, speciellt av unga snubbar. Det är lite galet
att saker kan störa så mycket bara för att det är en brud
som gör dem.

Enough is enough, håll nu tillgodo med videon! :)

Bokmässan vs Flatmässan

Flatmässan...förlåt bokmässan, var en kavalkad
av snygga kulturbrudar smaksatt med en
ny fet hög queer feministisk litteratur nu
vilandes på mitt skrivbord. Bäst var grymma
brudarna som gav mig feltryckta böcker och
feministiska fanzines gratis när de insåg att jag
faktiskt inte hade mer pengar i fickorna.

Alla söta brudar till trots var det dock svårt
att inte storsakna A som liksom känns sådär
totalt gudomligt vacker att det inte ens
i kulturflatemecka fanns en brud med
samma utstrålning. Och jag tror att jag
blev lite överrumplad av den starka känslan
där under montersurfandet på årets flatmässa.

Om homofoba fäder och deras rebellkidz

Jag tror att min syster förväntar sig att
jag skulle ha förlåtit honom by now.

Det var jag som var familjens svarta får
och det var jag och min far som grälade,
fysiskt. "Om något av mina barn blir
homosexuellt blir de utkastade!", sa han.

En timmas tågfärd bort men ett halvår
sedan vi sågs sist. Han vågar nästan bara
ta kontakt när han är på lyset och jag tror
att han kanske implicit vet nu att han sårade
då, när jag var rebell. Jag längtar fortfarande
efter ett paradigmskifte. Något litet litet ifrån
honom som säger att han förstått, att han
accepterar, så att jag kan älska honom på
riktigt igen. Sådär med hela hjärtat. Det
kanske låter hårt, men jag känner inte min
far längre och jag längtar efter läkta sår.

Han ringde. Vill komma hit snart. Jag
hoppas att det blir av så att jag får den
där chansen att:

...välja att inte städa undan
mina regnbågssymboler...

Länge leve Annica Dahlström!

Ett danskt tvprogram om skillnader på heteros
och homos (enbart män givetvis) och slås över
hur märkligt många outbildade forskare det
finns. Om det syns skillnad i hjärnan på babes
och män, på queers och andra, det tar jag ingen
ställning till.

Däremot är det spännande att forskarna
som lägger pengar på att undersöka sånt
här hellre än hur vi skall rädda planeten
aldrig riktigt verkar ha lekt med tanken att
de faktiskt inte kan veta vad dem de grundar
sin "forskning" på har för sexualitet. Det har
liksom inte slagit dem att människor det
här med sexualitet är något som människor
till och med ljuger för sig själva om.

Så, länge leve Annica Dahlström och hennes
humoristiska slutsatser om att homobrudar
mer ofta är småbröstade mattegenier än
heterobrudar. Back to school Annica!

Vilken lesbisk stereotyp är du?

Ett mer b test får ni leta efter. Å andra
sidan..hur många lesbiska test finns det?
Således bör alla testas. Here we go.

Jag blev: kulturlesbian

"Du är välartikulerad, påläst och med största sannorlikhet
medelklass (trots att du inte alltid vill erkänna detta). Du har
en lång rad erfarenheter bakom dig, vilket bland annat involverar
genusvetenskap påuniversitetsnivå, och ett mognare genomsnitt
än våra övriga lesbianer, vilket resulterar i att du lätt känner dig
något malplacerad bland jämnåriga. Du drömmer om ett långvarigt
förhållande, men värnar för mycket om din integritet för att alltid
ta chanserna som dyker upp. Du passar bäst tillsammans med en
annan kulturlesbian."

I andra försöket blev jag: cityflatan (som inte bryr
sig om politik och har en babe i varje hamn).

Nu är det din tur!

Låt homokidsen slippa biologilektionerna!

Idag var jag på bokutställning och det
första jag spanade in var en av de senaste
biologiböckerna på marknaden.

The good side: homosexualitet stod inte
under underrubriken "avvikande sexualitet"
längre utan som ett exempel av många under
rubriken "sex är olika". Pedofili stod inte
som under min högstadietid tillsammans
med homosexualitet.

The bad side: homosexualitet stod fortfarande
bara med på just det enda stället. Typ..."och
förtessten..så finns det ju homosexuella, och det
är okej". Att lesbiska får inseminera fanns dock
inte med trots att en hel sida behandlade
insemination för hetrosexuella.

Muslimska fanatiker menar att muslimska barn
borde slippa sexualkunskapen i skolan, kanske borde
snarare homo- och alla transkidsen slippa den?

Vart skall flatorna bo?

Är det bara jag som är lite av en

konspirationsteoretiker som inbillar mig

att om ett heteropar på 25 år med etniskt

svenska namn hade sökt lägenhet hade

hyrehussägarna jublat och tänkt att "oooh..den

här kommande barnfamiljen skall vi knipa"?

Jag funderar nästan på om jag skulle ha större chans

att få en lya om jag sökte själv än med en brud.

Att barn till folk som har hyresrätt

hos människovidriga (men kommunala)

Familjebostäder dessutom får förtur till

deras lägenheter förtjänar smisk på rumpan.

If I kiss you where it´s sore

Hundratals små goda hjärtan framletade i
mossa i skogen. Timma efter timme. Mygg
som bits precis överallt. Fästingar i naveln.

Men sen? Råkade vi glömma skatten där
på hållplatsen? Eller i min hall? Det är inte
lätt att vara outdoorflata i rusningstrafiken.

Till sist upphittad och jag och svampskatten far
på en spårvagn till andra sidan staden medan
Regina Spektor sjunger i lurarna och allt känns andligt.

"If I kiss you where it's sore
Will you feel better, better, better
Will you feel anything at all.."

Vad är närhet? Vad är att försöka för
mycket och liksom råka göra något som
sårar utan att man någonsin anade?

Om män hade haft mens..

Som sagt.

Hade det varit män som hade haft mens så
hade det funnits framforskade praktiska små
schyssta sätt att välja bort sådant otyg. Istället
testar till och med flator diverse preventivmedel
för att slippa ifrån röda helvetesveckan.

Därför blev jag först glad när mina perioder
försvann i juni. När september kom hade jag
verkligen tröttnat på att gå omkring i ständig
givakt, alltid med tamponger eller m-koppen
i väskan.

Men så kom den äntligen och jag har nödgats
inse att än värre än helvetesveckorna är att
inte ens ha den där lyxen precis när den är
slut. När man vet att man är fri i tre veckor
framåt.

Men som sagt, hade män haft mens,
då jäklarns.

"Men då är du lesbisk..."

Minns ni honom? Pojken med charmen.

Jag har försökt komma fram till hur jag skall
kunna umgås bara vänskapligt med honom.
Länge länge hade han låtit bli att höra av sig men
idag skrev han och frågade om jag ville fika.

Jag skrev att jag ville det, så snart skolstarten
fått lugna sig. Passade på att berätta om
min förälskelse i A. Ville se hur han med hans
superkristna bakgrund skulle ta det. Se om det
kanske ändå var något han kunde respektera.

Han svarade:
"så länge hon gör dig lycklig,
men då är du lesbisk.."

Jag berättade lite om hur jag ser på
det här med kön. Om queer. Att jag
är svag för folk med vacker personlighet likt
den A har, och likt hans, oavsett kön.

"Betyder det att du älskar mig? Eller att
du vill vara med mig på något sätt? Jag
tänker på dig så mycket men jag ville att
det skulle vara naturligt, ifrån bägge håll.
Är lite sorgsen, förlåt."


Och här sitter jag nu och undrar vad i
vår kommunikations-lost-in-translation
som gått så uppenbart fel.

Heteroprivilegier 2

..och som nummer två på denna skandalösa lista
över heteroprivilegier kvalar följande in:

- att man när man håller någon i handen
på stan inte stoppas av en medelålders vit
man för att få höra att han minsann känner
sig omringad av lesbiska nuförtiden.

Heteroprivilegier 1

Det finns så många heteroprivilegier. Lyx som
heterosexuella aldrig ens märker existensen av, och
då talar vi inte om lyxen att kunna råka bli gravid.

Exempelvis är det få heterosexuella som får
glädjebubblor i magen för att ens familj inte
rakt av dissade någon man är tokförälskad i
på grund av könet på hon/hen/han.

( som om det inte är svårt nog för kids att få
sina föräldrars approval vad gäller val av käraste ändå..).

För tio år sedan sa min mor att hon skulle undra om
hon gjort något fel om hennes barn blev homosexuellt.
Men tider förändras. Människor kan förändras. Nu, tio
år senare har min familj för första gången sett mig
med en tjej. Med A. Och hon fick lov att finnas, oavsett kön,
och de tyckte om henne (som om man skulle kunna motstå..).

Men: lika glad och bubblig som jag blir av att
familjen accepterade, lika arg blir jag över att
det är något som ickeheteros alls behöver fundera på.