Det har gått snart ett år sedan den där första kvällen vi sov ihop.
Den där kvällen då vi först hade umgåtts hela kvällen med andra vänner. Vänner som inte visste riktigt vad som var i görningen. Inte visste vad för funderingar om närhet som fanns mellan de två som satt nära nära men inte vågade röra. Vi hade inte ens hållt hand innan vi kröp ned under varma täcken. Det började dock inte där. Innan den kvällen utspelade sig en veckas intensivt mailande på facebook mellan mig och A om vad det var som hände. Långa mailväxlingar där jag lite klumpigt försökte få fram vad jag kände. Och det jag kände hade börjat växa fram en månad tidigare, ungefär någon vecka innan jag skrev det här. Redan då anade jag hur fin hon var och hur förbannat kär jag skulle kunna råka bli (och blev).
Och alla vändor under det här året diskuterandes hur man egentligen skall definiera relationen. Bortom värmen från händer och hud. Definition med ord. Relationen är unik, det är alla relationer. Och vi har inte gett några löften om att bara pussa och känna för varandra och efter att ett år gått sitter vi fortfarande på facebook och funderar vad man egentligen skall kalla det. Vad är en öppen relation liksom? Är det när man får ha sex med andra? Känna för andra? Och varför kallas enbart vara-kär-relationer för relationer?
Det finns mycket som är spännande att fundera kring, men känslorna, de bor inte i teoriböckerna. Jag tycker istället om att minnas precis hur det var just de där första veckorna. Hur det kändes i magen. Hur nervös jag var när hon kysste mig första gången. Och att sedan inse hur jag fortfarande blir lika nervös, så väldigt ofta. Hur det bubblar. Att tillåta mig längta med hela hjärtat efter den där dagen snart, då när vi äntligen bor innanför samma väggar.
Och att våga känna efter och inse hur jag fortfarande är upp över öronen förälskad. Hon är precis sådär fin som jag bara anade då. Och så oändligt mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar