Gamla nakna brudar är dagens porr

Det har kommit in klagomål om att ni har fått se för lite snusk här det senaste. Nåväl, jag är inte den som är den. Därför ämnar jag nu, och i några ytterligare blogginlägg, bjuda på ett urval nostalgiporr med flattema. Här är första bilderna.

8 mars, Chamberland och politik för framtiden

Internationella kvinnodagen igår blev regntung, men trots det var det många demonstranter i demonstrationståget i Göteborg. Jag hade dock, precis som förra året, hoppats att det skulle bli någon förändring i hur man arrangerar tåget. Jag vill nästa år se ett 8-marsfirande som samlar stora mängder arga feminister både med syftet att peppa varandra och med syftet att påverka. Om de där gamla slagdängorna som skriks inte ens känns i hjärtat på många som går i demon, hur skall det kunna nå in i hjärta och hjärna på åskådarna? Jag vill se lite riktigt jävlaranamma nästa år och nya sätt för påverkan.

Höjdpunkterna från årets 8-marsfirande i Göteborg:

- att det fanns såväl brudar med slöja som märkesmodelejon med
- att många kom trots regnet
- att Kiriaka ledde demotåget. If I cant dance to it....
- Armbryterskan från Ensamhetens arrangerande av en internationell armbrytningstävling för enbart brudar


Årets joker: Alexander Chamberland, före detta språkrör för Grön Ungdom (Miljöpartiets ungdomsförbund) deltog i Aftonbladet med ett debattinlägg. Chamberland går ur mp och kritiserar mps jämställdhetsarbete och klassanalys. Istället joinar Chamberland FI.

Jag tycker inte det är märkligt att Chamberland kritiserar mps jämställdhetsarbete och avsaknaden av klassanalys. Visserligen är mp det enda partiet som på allvar tar upp rättvisefrågor på ett internationellt plan. Globalt sett är alla i Sverige överklass och det har mp insett även om man måste lära sig tala högre om den ekvationen. Mp kopplar även miljö till jämställdhet och rättvisa. I många andra kretsar där man mer utryckligen talar om klassförtryck så läggs allt fokus istället enbart på Sverige vilket medför en helt meningslös klasskamp. Skall det finnas en klasskamp på riktigt så måste den vara global, men även arbetas med lokalt. Att som vänsterpartierna allt för ofta enbart tala om klass inom Sverige, men sedan inte kunna tänka sig att sänka sin egen levnadsstandard för att höja den hos dem som lever på gränsen till svält, det är ingen klasskamp jag kan ta på allvar.

Därför finner jag inte heller det vara seriöst att rösta på någon av vänsterpartierna. De borgerliga partierna måste dessutom få se sin tid i maktposition läggas till historien snart. De gjorde en viktig insats när deras partier var nya och bidrog till grundläggande mänskliga värden som rösträtt för kvinnor. Att de borgerliga partierna har funnits är viktigt. Nu är dock deras roll sedan länge utspelad och det är dags för nya partier med kunskaper de krav dagens samhälle ställer att ta över makten och utveckla samhället vidare.

Kvar finns med andra ord FI och Miljöpartiet att rösta på. Eftersom det är val om bara tre månader är det givetvis dags att på allvar börja fundera på hur man skall rösta. Jag brukar mena att det är av yttersta vikt att gröna partier börjar ta över makten på fler ställen, därför att jag tror att liksom det fanns en befrielsetid som var blå, och röd, så behövs det nu komma en grön. Fråga är således, kommer det vara FI eller Miljöpartiet som visar sig vara det grönaste partiet?

Homoministern möter Jem and the Holograms

Så här ser hon ut föressten, Islands nya statsminister Johanna Sigurdardottir












Världens första "öppet" homosexuella statsminister förtjänar en powerlåt och valet av sådan blir givetvis en färgsprakande regnbågsvideo ifrån mitt barndomens 80-tal, med Jem and the Holograms. Som gjort för en tv-sänd statsministerreklambeat! Och yes, den här stod jag i små joggingbyxor och dansade till som liten, önskandes att jag var Jem.

Kärleksbrev mot höstmörker

Det har gått snart ett år sedan den där första kvällen vi sov ihop.

Den där kvällen då vi först hade umgåtts hela kvällen med andra vänner. Vänner som inte visste riktigt vad som var i görningen. Inte visste vad för funderingar om närhet som fanns mellan de två som satt nära nära men inte vågade röra. Vi hade inte ens hållt hand innan vi kröp ned under varma täcken. Det började dock inte där. Innan den kvällen utspelade sig en veckas intensivt mailande på facebook mellan mig och A om vad det var som hände. Långa mailväxlingar där jag lite klumpigt försökte få fram vad jag kände. Och det jag kände hade börjat växa fram en månad tidigare, ungefär någon vecka innan jag skrev det här. Redan då anade jag hur fin hon var och hur förbannat kär jag skulle kunna råka bli (och blev).

Och alla vändor under det här året diskuterandes hur man egentligen skall definiera relationen. Bortom värmen från händer och hud. Definition med ord. Relationen är unik, det är alla relationer. Och vi har inte gett några löften om att bara pussa och känna för varandra och efter att ett år gått sitter vi fortfarande på facebook och funderar vad man egentligen skall kalla det. Vad är en öppen relation liksom? Är det när man får ha sex med andra? Känna för andra? Och varför kallas enbart vara-kär-relationer för relationer?

Det finns mycket som är spännande att fundera kring, men känslorna, de bor inte i teoriböckerna. Jag tycker istället om att minnas precis hur det var just de där första veckorna. Hur det kändes i magen. Hur nervös jag var när hon kysste mig första gången. Och att sedan inse hur jag fortfarande blir lika nervös, så väldigt ofta. Hur det bubblar. Att tillåta mig längta med hela hjärtat efter den där dagen snart, då när vi äntligen bor innanför samma väggar.

Och att våga känna efter och inse hur jag fortfarande är upp över öronen förälskad. Hon är precis sådär fin som jag bara anade då. Och så oändligt mycket mer.

Damn you queers, damn you

Jakten på sömnen, så mycket som fångar in
på väg mot sängen. En bild som bara måste
målas, bloggar som måste läsas, musik
som måste dansas och grannar som måste
tjuvlyssnas på. Det finns för många skickliga
HBTQ´s med skickliga tangentbordsfingrar för
att hemtentan skall kunna skapas i ro.

Så, damn you ordskickliga queers, damn you...
(och tack för att jag inte är ensam). Sluta aldrig skriva.

Snart är det sommar och då kan jag sova
dygnet runt (jag kommer inte ha råd att äta och
kommer således sova mycket istället). Eller när
pengar finnes vandra längs Haga Nygata lullig och
glad hem ifrån Kellys i jakten på nästa spårvagn
eller det hud- eller tankenära tillfredställelserna.

Mycket hemtenta kvar, men med drömmar
som dessa finns ett liv bortom universitetskraven.
Alla de där orden på alla de där bloggarna
hjälper någonstans faktiskt på riktigt.

Queernostalgi: barnprogram

Lilla nostalgilistan över (mer) queera barnprogram:

Trasdockorna
Mumin
Ika i Rutan

Men, hittar du något queert i det här
så blir jag mycket förvånad.