8 mars, Chamberland och politik för framtiden

Internationella kvinnodagen igår blev regntung, men trots det var det många demonstranter i demonstrationståget i Göteborg. Jag hade dock, precis som förra året, hoppats att det skulle bli någon förändring i hur man arrangerar tåget. Jag vill nästa år se ett 8-marsfirande som samlar stora mängder arga feminister både med syftet att peppa varandra och med syftet att påverka. Om de där gamla slagdängorna som skriks inte ens känns i hjärtat på många som går i demon, hur skall det kunna nå in i hjärta och hjärna på åskådarna? Jag vill se lite riktigt jävlaranamma nästa år och nya sätt för påverkan.

Höjdpunkterna från årets 8-marsfirande i Göteborg:

- att det fanns såväl brudar med slöja som märkesmodelejon med
- att många kom trots regnet
- att Kiriaka ledde demotåget. If I cant dance to it....
- Armbryterskan från Ensamhetens arrangerande av en internationell armbrytningstävling för enbart brudar


Årets joker: Alexander Chamberland, före detta språkrör för Grön Ungdom (Miljöpartiets ungdomsförbund) deltog i Aftonbladet med ett debattinlägg. Chamberland går ur mp och kritiserar mps jämställdhetsarbete och klassanalys. Istället joinar Chamberland FI.

Jag tycker inte det är märkligt att Chamberland kritiserar mps jämställdhetsarbete och avsaknaden av klassanalys. Visserligen är mp det enda partiet som på allvar tar upp rättvisefrågor på ett internationellt plan. Globalt sett är alla i Sverige överklass och det har mp insett även om man måste lära sig tala högre om den ekvationen. Mp kopplar även miljö till jämställdhet och rättvisa. I många andra kretsar där man mer utryckligen talar om klassförtryck så läggs allt fokus istället enbart på Sverige vilket medför en helt meningslös klasskamp. Skall det finnas en klasskamp på riktigt så måste den vara global, men även arbetas med lokalt. Att som vänsterpartierna allt för ofta enbart tala om klass inom Sverige, men sedan inte kunna tänka sig att sänka sin egen levnadsstandard för att höja den hos dem som lever på gränsen till svält, det är ingen klasskamp jag kan ta på allvar.

Därför finner jag inte heller det vara seriöst att rösta på någon av vänsterpartierna. De borgerliga partierna måste dessutom få se sin tid i maktposition läggas till historien snart. De gjorde en viktig insats när deras partier var nya och bidrog till grundläggande mänskliga värden som rösträtt för kvinnor. Att de borgerliga partierna har funnits är viktigt. Nu är dock deras roll sedan länge utspelad och det är dags för nya partier med kunskaper de krav dagens samhälle ställer att ta över makten och utveckla samhället vidare.

Kvar finns med andra ord FI och Miljöpartiet att rösta på. Eftersom det är val om bara tre månader är det givetvis dags att på allvar börja fundera på hur man skall rösta. Jag brukar mena att det är av yttersta vikt att gröna partier börjar ta över makten på fler ställen, därför att jag tror att liksom det fanns en befrielsetid som var blå, och röd, så behövs det nu komma en grön. Fråga är således, kommer det vara FI eller Miljöpartiet som visar sig vara det grönaste partiet?