Björklund och Lejonborg behöver kukkunskap

Som de två personerna i regeringen med riktigt tungt ansvar för skolfrågor så är det synnerligen viktigt att dessa två har god koll på såväl sexualfrågor, hbt och jämställdhet.

Som jag skrivit tidigare så har det kommit ett förslag till ny lärarutbildning av Sibgritt Franke som föreslår att man inte skall ha någon HBT-eller jämställdhetskunskap som lärare. Istället vill man att lärare skall lära sig behandla barnen olika beroende på kön. Läs mer i mina tidigare inlägg här (del 1: om förslaget till ny lärarutbildning) och här (del 2: om hur Jan Björklund kallat HBT-frågor för trams).

Det kom för ett tag sedan in en fråga från bla vänsterpartisten Marianne Berg (läs här) som öppet undrade över om regeringen har för avsikt att föra in sexuelkunskap och hbt i det (i det perspektivet) usla förslag till ny lärarutbildning sm Sigbritt Franke författat. Jan Björklund skickade svaret vidare till Lars Lejonborg som säger (här) att han inte vill säga något alls innan remisssvaren på lärarutbildningsförslaget kommit in. Han säger att sexualundervisning är viktigt men nämner inte alls HBT, jämställdhet eller normkritisk pedagogik i svaret vilket är mycket märkligt.

Frågan är nu varför det inte är självklart för de ansvariga inom Sveriges skolpolitik att sexualundervisning, jämställdhet, heteronormkritik och HBTQ skall ingå som kompetenser för lärare? Och varför väntar man på svar från remissinstanserna när de som valts ut som remissinstanser (vid sidan av kommuner och skolor) är bla Svenskt Näringsliv, Frisörernas yrkesnämnd, IT- och telekombolagen, Lackerarnas yrkesnämnd, Plats & Kemiföretagen och gruvindustrins yrkersnämnd. Jag betvivlar föga att Plats & Kemiföretagen kommer vara pådrivande i att få in jämställdhet och sexualkunskap i lärarutbildningen.

RFSU, DO, RFSL och HBTQ-studenterna är namn på organisationer som borde ha varit officiella remissinstanser för att förslaget till ny lärarutbildning skall kunna få de inslag av jämställdhet, hbt och sexuelkunskap som behövs i jobbet som lärare, men på listan över officiella remissinstanser vändes alla dessa ryggen. Varför?

Vi behöver syna regeringens flummiga skolpolitik mycket noga och agera innan en hel generation lämnas utan det stöd de behöver för att kunna växa upp till stabila samhällsmedborgare.