En queer överlevnadsstrategi vid machofotboll:
I eventstaden Göteborg överlever enbart den queer som klarar av att utarbeta strategier för att stå ut med machokulturer likt exempelvis Gothia cup (dvs. tonåringar från hela världen, främst pojkar, som invaderar hela Göteborg i världens största fotbollsturnering för folk under 21). Göteborgare råkar gärna lämna stan just under denna veckor för att istället söka trevligare umgänge genom att exempelvis bosätta sig i första bästa myrstack insmord i lönnsirap.
Vi som inte har råd eller tid att lämna staden blir världsmästare på att finna strategier för överlevnad. Min strategi för att överleva turer till alla stadens sportaffärer i jakt efter en sovsäck samma dag som ALLA gothiacupare med familjer tillbringar sista dagen innan hemfärd (i samma sportaffärer) för att leta fotbollströjor var enkel. När uppenbara gothiacupkids med sina päron stod och kikade på prylar precis nära mig sa utbrast jag helt enkelt till Baby A bredvid mig att "åh vilken fin superbögig fotbollströja" eller "gud vad snygg den var, en sån borde alla bögar ha". Föräldrars ögonbryn fastnar i taket på sportaffären och medan de snabbt fångar barnets öron och gör den klassiska "heterosupervolten" ut ur affären för att barnet skall slippa genomgå en utvecklingsmässig sportslig kris.
Fotbollsvärlden behöver dock ett uppvaknande ifrån både homofobi och sexism och Gothia Cup är inget undantag utan lyckas istället bli en stor manifestation över heteronormens machoborgbygge. Det är dock ett litet, om än superbra steg på vägen att många flator kommit ut ur fotbollsgarderoben. Nu behöver fotbollbögarna följa efter och en bra chans till det torde vara när Hammarby och AIK för första gången går med i pridetåget under Stockholm Pride. Att många av deras supportrar har blivit oerhört upprörda av beslutet att delta i prideparaden är något som visar hur viktigt det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
95 % är heterosexuella i Sverige.
Då är det väl demokratiskt att vi har en heteronorm?
Är det Jan Björklund som är inne och skriver anonymt på min sida tro?
För det första kan man inte veta hur många som har en viss form av läggning. Det vi kan få reda på genom undersökningar är hur många som i dagsläget vågar erkänna för sig själva att de inte är heterosexuella, i ett samhälle som inte tabubelägger homo, bi och queer skulle kanske också fler ens våga tänka tanken.
Svaret är ändå att nej, det är inte demokratiskt. Heteronormen drabbar såväl hetero- som HBTQ-personer och att arbeta emot heteronormen innebär att man inte förutsätter att personer är heterosexuella, på samma sätt som vi inte bör förutsätta att alla har jobb, att samer inte finns, att ingen är funktionshindrad, att alla har bostad eller att alla i världen är kineser eller indier. Jag tycker att du skall läsa på lite om hur heteronormen begränsar alla.
Åh vilken bra strategi!
Skicka en kommentar