På spårvagnen. Ibland tjocka släkten.
Vänner. Under vikariat på förskolor. U name it.
Överallt dyker den där återkommande myten upp.
Bilden som de flesta vuxna jag möter bär med sig som
ett grundläggande världsligt fundament långt efter att
motsatsen blivit ganska allmänt känd. Myten om att barn
inte har en sexualitet. Myten om att barn inte onanerar.
Efter att ha pratat med gamla vänner om
deras sagor kring ämnet kommer nu min story.
Nåväl. De flesta barn har väl ägnat sig åt
onani i någon form även tidigare. Men
i någon ålder brukar de väl efter
föräldrars pikande få veta att detta bör
vara en privat aktivitet.
Det finns dock pedagogiska eller ickepedagogiska
sätt att försöka förmedla detta för barn.
Min ömma moder skulle åtta år senare visa sig vara
långt mer sexliberal än vad man då kunde ana. Vid ett
sådant där ertappande som tydligen för min ömma
moder var "nuärdetdagsattbliciviliseradåldern" valde hon
dock att poängtera noga för det fem år gamla
queersammanbrottet att man om man gjorde "så där"
så kunde man börja kissa på sig när man sedan blev vuxen.
Situationen som följer här nedan kom väl lite som en shock
för mor min och kanske var det därför hon råkade säga just så.
Okej, tillbaka till ruta ett igen.
Jag minns nog egentligen inte när just jag fick för mig
att onani var en bra grejj. Och det skiljde sig fram tills
jag var runt nio ifrån det som andra barn
kanske upplevde. Jag hade nämligen, istället för något
jag upplevde som sexuellt, upptäckte att onani var
den perfekta lösningen på otajjmad kissnödighet.
Att, om man (jag) slutade, precis innan man kom,
kunde skjuta upp tråkiga saker som att behöva
gå på toaletten. Inte för att jag egentligen hade något
emot att gå på toaletten, utan just att jag alltid var ute
i naturen någonstans och var livrädd att behöva torka
mig med blad eller misslyckas med tekniken för hur
just flickor skall kissa ute i naturen.
En toppenbra uppfinning tyckte jag och fick för
mig att jag borde sprida det till hela världen. Hela
världen råkade just den kvällen bli mammas syjunta
på vilken jag som liten femåring bestämde mig att hålla en
föreläsning med tillhörande workshop. Ämnesvalet
var givetvis onani och hur det kunde rädda en ifrån jobbiga
situationer där toaletter ej fanns att tillgå.
Sedan blev jag uppskickad på mitt rum med tidigare
beskrivna tillsägelse ifrån min ömma moder
och flera års smygonani istället. Detta trots att jag
var rädd att det skulle leda till att jag skulle börja
kissa på mig när jag blev vuxen.
Visst, det skulle dröja tills jag var just runt
nio innan det blev en sexuell grej av det hela.
Men det var trots det lite som Agnes i
Fucking Åmål sade när hon manifesterade
att: "jag är hellre lycklig nu".
Och så var det ju också.
Det tog dock många, många år innan jag orkade
förlåta min ömma moder för att de där orden
som gick och oroade mig så länge.
