8 mars och heterosexualitetens död

Två saker måste tas itu med gällande
internationella kvinnodagen. Och det akutly.

Ett manifest:
1. Internationella kvinnodagen skall inte glorifiera
lesbisk kärlek framför exempelvis heterosexuell kärlek.
2. Internationella kvinnodagen skall inte vara en dag
enbart för klassiska vänsterfeminister och därför måste
slagorden som skriks under demostrationerna vara
inkluderande.

Ramsorna som brukar skrikas brukar vara mer inkluderande
och inte på samma sätt utesluta män och ickeröda. Varför
denna plötsliga tillbakagång till en mer snål feminism Göteborg?

Och yes babe, det är viktigt att ha med en analys av
heteronormativitet när man snackar feminism. Det blir
dock fel när en talesperson står och berättar för publiken
att det är skitviktigt att man som feminist även måste
försöka förstå hur svårt det kan vara att leva som flata.

Under större delen av kvällen förutsätts
sedan publiken bestå av främst flator.

Det finns dock något som har missats ibland alla
hardcorefeministflatgäng i Göteborg:
det är ibland väldigt lätt, internt, att vara feminist,
i en gruppgemenskap där alla är flator.

Det är inte alltid lika lätt att agera och leva feminism om
man är ihop med en snubbe, oavsett om denne är feministiskt
intresserad eller helt ointresserad. Man kan ibland, som ett flatpar,
slippa fundera på mycket, bara just för att man är två brudar som
har en relation. Och man kan glömma bort att se och ifrågasätta
interna normer och bara fokusera på yttre omständigheter.

Mer cred till brudar som har en relation med
en snubbe och ändå engagerar sig feministiskt.