När familjen börjar fråga om barnbarn

Om några veckor kanske jag syns på bild, eller med
namn, i en tidning som både familjen och deras vänner
riskerar se mig i. Detta i ett sammanhang som avslöjar
mig som ickehetero, i allafall i deras ögon. Det kändes
nervös först men så kom jag till slut fram till att det är mer
läskigt att folk i just det här kvarteret vet. Snarare är
jag nyfiken, på om någon kan ha missat, på att det skulle
kunna bli en intro för frågor ifrån de som inte vågat fråga.

Ett "jag såg dig i tidningen" är lite lättare
än "är du flata?", inbillar jag mig iallafall.

Min mor har vetat ett tag. Hur länge vet jag inte då
det troligtvis var min syster som outade mig. I julas
talade vi för första gången om det rakt ut, typ så här.
Nu när vi talade lite längre i telefon för första gången
på ett tag så frågade hon helt plötsligt hur det var
med mig och "den där tjejen" som jag nämnde den
gången, i väntan på tomtegröten. Hon sa det inte på
det där oroade "kommer jag att få några barnbarn
eller ej"-sättet. Inte alls. Bara enkelt. Okomplicerat,
nästan så som hon skulle kunna gjort om någon i
hennes ögon bara var en vän.

Och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Försök
att förklara relationsetiketter kändes för utmanande
och det fanns heller inga relationsformsförklaringar att
ge mor. Det är så lite jag vet, och så lite som är uttalat,
om känslor och om form. Till slut nöjde sig mor med att
fråga om hur jag känner rent emotionellt för A.

Först då insåg jag att det faktiskt helt plötsligt passerat
nära fyra månader sedan den där första kvällen A sov
här. Att det inte är på distans sådär som jag är van, utan
bara en mil bort med rum för spontan närhet. Att hon
vet att hon får ringa sent, och gör det, trots mina bristfälliga
ord då. Och hur jag vaknar till ibland på nätterna av att hon
kryper närmre än hudnära. Hur trygg jag är då fastän jag för
några år sedan hade tyckt att det hade varit lite läskigt, att
sova så nära. Att jag är lika förälskad nu som vid nyår, eller
mer, eller på ett annat sätt.


Men allt det sade jag inte till mor.