I GP idag skriver Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare på internationella åklagarkammaren i Göteborg om den absurda verklighetsfrånvända machovärld som högsta domstolen tycks leva i. Han exemplifierar hur brott mot kvinnor i Sverige på senare tid systematiskt ansetts mindre och mindre allvarligt av domstolarna. Han ifrågasätter på detta sätt även skarpt ärkepuckot Rolf Hillegrens syn på våld mot kvinnor där Hillegren uttalat sig om våldtäkt inom en relation som en ordningsförseelse.
"Det är svårt att se varför ett mord i en relation skulle vara mindre straffvärt än, säg, ett rånmord eller en uppgörelse i den undre världen. Det är svårt att se varför beviskraven för en våldtäkt skulle vara annorlunda än beviskraven för, säg, en misshandel mellan män (där det oftast räcker med en trovärdig berättelse mot en inte trovärdig berättelse samt bevisning om skador). Det är svårt att se hur mycket en kopplare skall tjäna in, hur systematisk han ska vara, för att hans brott ska anses som grovt. Ändå var det så HD dömde." /Ahlstrand
Jag har svårt att inte engageras i det här och inser nu hur märkligt det är att säga att "det inte räcker att od står mot ord". Jag tvingas kapitulera något från synen att det skulle vara så enkelt. När orden som står mot den våldtagnas ser ut som Hillegrens, då är det inte svårt att veta hur domen bör falla. Att Hillegren inte sparkas utan istället enbart blir puschad att sluta medverka i våldtäktsrättegångar, det är märkligt i ett land som just sparkat Samuelsson för att hon (var kvinna) och likt Hillegren inte klarade av att tolka rikets lagar rätt. Thomas Alstrand bidrar med ett mycket viktigt perspektiv till debatten och det är synd att inte fler inom yrkeskategorin vågar uttala sig.
På GPs hemsida i diskuterar avsändaren Maria Ahsltröms artikel på följande träffsäkra sätt:
"Misshandel av män är nog inte heller något brott. Hur ska man kunna bevisa att han verkligen sa nej? Mängder av män tittar på kampsport eller utövar den till och med. Hur ska mannen på gatan veta att just Sture inte vill ha en smocka? Han hade ju tom jeans på sig, det visar ju att han ville ha en smäll. Ibland muckar de och tigger om stryk, och så ändrar de sig.. Ingen resonerar såhär, varför är det alltid så mycket tvivel när det gäller våldtäkt? Tvingar man någon till sex så är det fel!"
Nu skall jag gå och ta hand om disken, samt ägna mig åt innerligt dyrkande av den vishet Maria och Ahlström uppenbarligen besitter.
Och this is how it all started: 1, 2
söndag 23 augusti 2009
"Misshandel av män är nog inte heller något brott. Hur ska man kunna bevisa att han verkligen sa nej?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Alltså, här måste jag säga att jag tycker att du förenklar å det grövsta.
Ett förtydligande innan jag fortsätter: Jag instämmer i att Hillegrens uttalande var korkat, och naturligtvis är ett nej ALLTID ett nej... Dåså - till saken:
Våldtäkt är ett otäckt brott som skall straffas hårt.
Dock MÅSTE det finnas en gradskillnad mellan våldtäkt och sexuellt utnyttjande, då det faktiskt finns en reell skillnad mellan parkvåldtäkten med knytnävsslag och tjejen på 16 som efter lite fylletjat ligger med sin 14½-årige pojkvän - eller hur...?
Sedan gör jag inga anspråk på att ha en patentlösning på var gränsen bör gå; bara att den bör finnas.
Vidare är det vansinne att påstå att vi kanske ändå borde godta ord mot ord som beviskravsnivå i brottmål! Ett sådant rättslöst samhälle vill inte jag leva i - och det borde inte kvinnor heller vilja.
Naturligtvis är det (underkant; men i brist på bättre ord) djupt olyckligt att det är svårt att fälla de som verkligen begått våldtäkt, men hellre 3 friade skyldiga än 1 oskyldigt fängslad - oavsett brott.
Avslutningsvis är det genuint skrämmande att du köper Marias resonemang. För det första jämför hon äpplen och... kakelplattor, och för det andra kastar det exakt noll nytt ljus över situationen:
Ord mot ord kan ALDRIG vara grund nog för en fällande dom - inte ens när det "bara" är en man som får tänderna utslagna och permanent huvudverk...
Skicka en kommentar