Gay homo queer bi trans flatig reklam från "hela" världen

L'amour est enfant de Bohème!

Förövrigt känner jag mig mer än bara lite pirrig och kär (och det har inte med den heteronormativa qx-mannen i inlägget nedan att göra).

Dagens hetero-man på QX

Jag upphör aldrig att förvånas över att det samlas en så stor bunt heteromän på hbt-communityt QX som fritt tillåts it-olla på alla homobrudar. Kanske är det inte förvånande eftersom ägarna av QX inte direkt verkar ha något sug för just jämställdhet.

Dagens snubbe på QX är iallafall en kille som står inskriven som bi. I den personliga beskrivningen gör han dock klart att han enbart är ute efter sexuella kontakter med brudar (varför han väljer att göra detta på QX av alla ställen framgår dock inte).


Dagensheterosnubbepåqx: "vad sägs om lite skön helt vanlig sex idag? inga krav bara skönt sex på dina villkor?"

Queersammanbrott: "Nej tack! På QX söker jag bara brudar och transpersoner."

Dagensheterosnubbepåqx: "men snääälla då, kan du inte göra nått undantag bara den här gången?"

Queersamanbrott: "Det första du måste lära dig om brudar är att nej betyder nej. Ha en trevlig dag tillsammans med din högerhand!"

Dagensheterosnubbepåqx: "så jävla bitchigt! vadå ska jag veta att du inte vill ha en kille? bara för att jag råkade missa det behöver du väl inte bli så sur eller?"

Att bli ollad i hårbottnen av kungen!

Jag tror, att någonstans på slottet finns det en sådan här lampa hängande lågt så att förbipasserande råkar få den daskande i pannan när de svänger runt närmsta hörn. Då skrattar kungen rått rakt ut tror jag, nöjd efter att ha lyckats olla folk på detta kungliga sätt. Jag tycker inte det är så konstigt. En kung som trots sin rikedom på allvar tycker att folket skall betala för kronprinsessan Victorias bröllop, yes, en sådan kung har nog många fler snuskiga peni..lik i garderoben än bara gäst-ollar-lampan här ovan.

Polen, teletubbies och bögelefanter

Polens homofobiska politiker upphör aldrig att förundra. För några år sedan ville de förbjuda teletubbies då de ansågs göra barn homosexuella, i samma veva skulle man förbjuda homosexuella lärare. Nu är det en nyinköpt bögelefant som får det att rycka i det polska katolskt maskulina korset.

Elefanten, skriver bögtidningen QX, tycker tydligen främst om hanelefanter och inte skall dyra pengar slösas på bögelefanter, nej, i polska djurplågeriparker skall enbart kort heternormativt heterosnusk idkas. In-ut-sprut. Inte ens en liten share-dildo i sänghalmen.
- Vi har inte betalat 27 miljoner zloty (92 miljoner kronor) för det största elefanthuset i Europa, för att en homosexuell elefant ska bo där, säger den polske lokalpolitikern Michal Grześ Grzes till Aftonbladet.

Nu kan man ju tycka att Aftonbladet och QX inte är de mest sanningsenliga källorna i svensk media, men just när det gäller Polska politiker, ja, då är uttalanden som detta fullt möjliga. Man kunde tro, att det är sådant här vi har EU till för att motarbeta. Ja, homofobin menar jag, inte bögelefanter. Men ack nej EU är till för att betala personer supermycket pengar för att de skall stifta regler om att gurkor inte är gurkor om de är böjda och att alla EU-snoppar skall vara jämstora (till problem för de i jämförelse lite kortare tyska snopparna).

Ni kanske tycker att jag ramlade ifrån det inledande fokuset på bögelefanter nu? Well, snarare får bögelefanten bli ett inlägg i debatten inför EU-parlamentsvalet den 7 juni i år. Vi måste få bort alla korkade politiker från EU-parlamentet och få in fler gröna samt feministiskt initiativare. Inte bara för bögelefantens skull, utan för hela den mänskliga intelligensens skull.

Jan Björklund kallar HBT för trams

Björklunds kunskaper om det sociokulturella och HBTQ-frågor är mycket begränsat avslöjas när han blir intervjuad i den kristna tidningen Dagen. Bakgrunden är att det på Folkpartiets landsmöte beslutades att avskaffa heterosexualitet som norm. Ett mycket bra ställningstagande, bland annat eftersom man i ett heteronormativt samhälle orimligtvis kan veta hur många som faktiskt är heterosexuella.

Till tidningen Dagen, på en förfrågan om vad Jan Björklund anser om beslutet så säger han:

"Ja det är ju bara trams, att avskaffa det som norm.
Jan Björklund skrattar högt.
- Över 95 procent är heterosexuella, det är klart att det är en norm.
"

Vi måste en gång för alla komma bort ifrån en bild av att vi i dagens samhälle skulle kunna veta hur många procent som har en viss läggning. Att Björklund inte inser hur dessa sociala processer fungera gör mig mycket orolig. Man kan ana, att hans fientliga inställning till HBT och normkritik som trams, innebär att han innehar mycket liten kunskap om hur viktigt detta är att få med i en eventuell ny lärarutbildning (se förra inlägget)

"Tingeling Tingeling, Jan Björklund fattar ingenting"

De kallar det studiedag, jag kallar det livet. Utanför mitt fönster i solen hör jag plötsligt en förskoleklass gå förbi. Tjejerna som går längst fram sjunger (för fulla muggar, med melodin från melodifestivalen): ”tingeling, tingeling – killar fattar ingenting”.

Lärarna säger inget. Jag blir sugen att öppna fönstret och skrika åt dem att det inte är okej. För det är inte okej. Men med en lärarutbildning som ser ut som den gör så är det inte märkligt att lärarna inte alls säger något. Jag har kamrater som gått igenom hela lärarutbildningen, för bara ett år sedan, utan att ens ha hört ordet jämställdhet och hbt nämnas. Hur länge det kommer dröja innan de börjar snacka trans och queer med de som skall ha hand om våra barn större delen av dagarna, det kan man undra. Men varför skulle Göteborgs Universitet ha kommit så långt när inte ens HBT-festivalen kommit dit än, egentligen?

Och nu har det kommit ett förslag om att göra om lärarutbildningen från grunden och samtidigt ta bort jämställdhet och hbt helt. Att inte RFSL och ännu mindre HBTQ-studenterna fått vara med som remissinstans kan man verkligen ifrågasätta. I dagens skola finns det, även om det inte alltid följs, ett nedskrivet mål om att man skal arbeta mot stereotypa könsroller. Detta vill den nya utredningen ta bort och istället ersätta med motsatsen. Man skall nämligen, om detta vidriga förslag til ny lärarutbildning blir verklighet, istället arbeta för att "beakta könsmässiga skillnader".

Det är Sigbritt Franke som gjort förslaget med namnet "en hållbar lärarutbildning". Vem tror att Björklund med sina heta drömmar om en naziskola skall förändra Frankes förslag innan han blint tutar och kör? Jag tror inte det. I alla fall inte om det fortsätter vara så tyst som det varit hittills varit. Skolan skall föras 50 år tillbaka i tiden. Varför är hbt-bloggare landet över så tysta? Varför är media så tysta? Hur kan ett så litet parti som folkpartiet lyckas lura så många att det är skolan, barnen och framtiden de bryr sig om?

I ett land där hatbrotten stadigt ökar och lärarna är för få väljer Jan Björklund ändå i beslut efter beslut att springa blint framåt utan en tanke på en långsiktigt hållbar skola och de konsekvenser skolans verksamhet har på samhället i stort. Det är lite ironiskt att utredningen om en ny utbildning heter just "en hållbar lärarutbildning".

Nej, vi måste bli som den lilla tanten på bilden här överst. Inte fysiskt slå tillbaka, men vi måste säga ifrån mot den borgerliga skolpolitikens lek med barnen, vår framtid. Det är dags att satsa på barnen på riktigt och inte säga att vi inte har råd att göra så (samtidigt som vi höjer eu-parlamentarikernas månadslöner från 50000 till 85000 kronor).

Poly/Öppenrelation/Relationsanarki

Med anledning av inlägget nedan börjar det kännas mer och mer relevant att fundera på vad jag tror att jag trivs med för typer av relationer. Att det är nytt för mig att ha något annat än en sluten tvåpartsrelation gör att jag fumlar lite även i mina egna känslor. Teoretiskt sett köper jag väldigt många klassiska argument för relationsanarki och polyamouri. Att kärlek inte kan begränsas exempelvis. Däremot blir ju tiden i sig som man rimligtvis har att tillbringa med olika partners begränsad ju fler som ger sig in i leken.

Att jag från början registrerade mig på dejtingsajten happypancake var på grund av det lättsamt roliga i att testa hur väl jag och min kollektivpolare Nipples matchar i deras sökfunktion. Jag spanade givetvis in hur matchningen såg ut även vad gäller A (som dagen innan registrerat en egen användare). Efter det hade jag tänkt radera min sida direkt och jag hade därför också enbart fyllt i att jag sökte vänner.

Jag glömde dock att radera mig och när minnet av happypancake stund senare dök upp började tankarna vandra en smula. Det är kärlek, närhet, värme jag vill ha. Om verkligheten då är den, att det finns en helskön brud (A) som man delar sådant med, men som nu börjat spana efter någon annan/ytterligare, blir då inte det logiska konsekvensen att jag också bör söka? Just på grund av tidskonsekvensen. Just för att kunna nå upp till den där kvoten av kärlek närhet och värme? Jag har kvar min användare där på happypancake medan jag funderar vidare på det här.

Det kan tänkas dyka upp ett till inlägg när jag funderat mer på hur jag tror att det här med kärlek, livet, universum och allting fungerar.

Dejtande på nätet och att hitta rätt men fel

Jag och min baby A har just registrerat oss på dejtingsajten happypancake. Efter att hon testa sökfunktionen "matchning" och insett att det är mig hon fick upp högst upp vad gäller matchning, 100%, utbrister hon missnöjd: "neeej, det var ju inget kul, jag vill inte att det skall vara du".

Gamla nakna brudar är dagens porr

Det har kommit in klagomål om att ni har fått se för lite snusk här det senaste. Nåväl, jag är inte den som är den. Därför ämnar jag nu, och i några ytterligare blogginlägg, bjuda på ett urval nostalgiporr med flattema. Här är första bilderna.

Oh Pamela Anderson, come into my bed!

Inatt drömde jag att jag och Pamela Andersson var de enda två deltagarna på ett fundamentalistiskt kristet sommarläger. Exakt vad vi skulle bli omvända ifrån eller till vet jag inte. Däremot fanns det en sträng rektor där som tycktes ana att jag och Pamela kilade mer stadigt än vad kristna fundamentalister i allmänhet uppskattar. Och precis så var det också. Högt upp på vinden hade jag och Pamela vår hemliga låda där vi gömde alla våra sexleksaker.

Vad kan vi nu lära oss av den här drömmen?

Äntligen ett normalt ångesthomo!

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit i närheten av att känna ångest. Som en blixt ifrån en klar himmel var det där i natt och rädslan och ensamheten bultade i takt med mitt skenande hjärta. Jag kände mig utstirrad i en tom lägenhet och som om hon som bodde i lägenheten innan mig rörde vid mina kinder. Kalla händer mot mina kinder och jag gömde mig under täcket för att hålla henne borta. Världen krympte och drog åt om min hals. Vinden ven för starkt för att tillåtna öppna fönster. Kvavt. Kippande andetag. Jag kunde föreställa mig händerna runt min hals. Osäkerheten. Kunde inte för mitt liv förställa mig att någon skulle svara eller bry sig om jag kunde förmå mig själv ringa. Ensamheten kändes plötsligt oändlig och allt skrek att precis hela mitt liv skulle förbli i precis samma känsla. Ett helt liv i samma känsla, nej, otänkbart. Så jag övervägde död men var tack och lov för okreativ för att se hur jag inom ramen för lägenhetens väggar (och balkongen) skulle kunna hitta ett sätt som inte inkluderade långsam förblödning eller risk för livslånga funktionsnedsättningar. Hur svår skulle inte känslan av ensamhet bli om man förutom yttre faktorer blev en fånge i sin egen kropp.

När jag vaknade sken solen och fåglarnas existens gjorde det okej att nervöst misslyckas med tre pannkakor av fem möjliga. Svartbrända små pannkakor. De andra två blev goda. Minnen. Kanske var det som grep tag om min hals just ångest, kanske var det något annat. Jag vill aldrig bjuda hit det igen. Aldrig mer. Skrev i dagboken. Det räckte inte, skrev här med, någon form av rekreation. Det märkliga är att när jag tänker att allt som förr var så oroligt på insidan, rädslan och ensamheten, så känns det långt borta. Dagarna oftare som en varm sol mot kinden än som något annat. Jag tycker om den här platsen, människorna jag bor mer, närheten. Vad inuti mig vill då helt plötsligt spela mig ett spratt?

Nu kaffe, sol och hemtenta på balkongen istället.