torsdag 20 augusti 2009

Caster Semenya är framtiden, skrota könsapartheid!

















Sydsvenskans redaktör Anja Gatu skriver en av få bra artiklar om sydafrikanska Caster Semenyas överlägsna seger på damernas 800 meter. Jag erkänner att mitt intresse för att titta på friidrott brukar vara lågt, men det är svårt att inte intressera sig för diskussionerna om hur man delar upp i kön i sportsammanhang, och vem som i sportsammanhang platsar som kvinna eller man. Semenyas ärevarv tycks onekligen av SVTs klipp att döma inte ha mottagits med segerrop och Anja Gatu skriver klokt om hur snäva könsgategorier vi har inom inte minst sportvärlden. "För mig är hon ingen kvinna , säger loppets sexa", Elisa Cusma Piccione från Italien. Det som dessutom behöver sägas i sammanhanget, men som Gatu inte tar upp i artikeln, är hur svårt det är, och nästan orimligt, att ofta alls dela upp i kön i sportsammanhang.

Låt oss leka med tanken lite.

Vi har män, kvinnor och en stor grupp andra människor som brukar anses hamna där emellan. Det är svårt att hitta en form av mall för sportsammanhang som gör grupper rättvisa. Man delar upp sport i kvinno- resp manssporter i någon form av försök att ge deltagarna i de olika sportgrupperna ungefär samma grundförutsättningar för att prestera inom sporten. I slutändan blir förutsättningarna ändå så enormt ojämna och skiljer sig mellan etniciteter, länder, gener, ekonomi, uppväxtsituationer, funktionsduglighet med mera. Skulle vi avskaffa indelningen i kvinnor och män vad gäller exempelvis friidrotts-VM så skulle vi troligtvis till en början få se en stor procent biomän tävla, men också efter ett tag fler högpresterande biokvinnor eftersom vi i och med en sådan förändring skulle förskjuta vad som förväntas av lika grupper till att istället bli en förväntning på alla. En grupp tävlande, oavsett kön. Det är troligtvis sant att många (noter att jag inte skriver alla) män i vårt samhälle utvecklar större muskelmassa än kvinnor. Så kommer det nog också vara länge än. Vad vi inte vet än, är dock hur våra kroppar skulle formas mentalt och fysiskt om vi levde i ett samhälle där inte främst pojkar förväntas vara fysiskt aktiva, ett samhälle där det är lika självklart att flickor på förskolan klättrar högst upp i träden och bygger kojor.

Då tänker många att förutsättningarna skulle bli väldigt orättvisa för de olika tävlande, men sanningen, om vi skrapar under ytan, är i slutändan ändå att vi idag har en elitidrott där förutsättningarna är väldigt orättvisa och där majoriteten av befolkningen inte någonsin har en chans att uppnå VM-standard ens med superträning. Om Semenya är biokvinna, bioman eller intersexuell, det borde inte spela någon roll idag, men framförallt är det ohållbart att i längden låta sådant spela roll i sportsammanhang.

Så, strunta i att läsa Aftonbladet samt alla fåniga bloggar som försöker "analysera" Semenyas kön med bloggrubriker såsom "klart man undrar" och "man eller kvinna".

Läs istället exempelvis: Schmut, Niklas Hellgren,
och framförallt Standby Tobias

Dock, om någon känner den vidriga reportern på TV4 som intervjuade Caster Semenya får man gärna ge honom en kurs i hyfs och respekt.

6 kommentarer:

Anja Gatu sa...

Intressant läsning, i början hade jag faktiskt tänkt ta med en diskussion kring uppdelningen i kön för den är intressant, men sedan kände jag att det skulle flytta fokus från det som var kärnan just idag: att många kvinnor tas för män och att de ska respekteras lika fullt ändå. Men könsuppdelningen är problematisk, den utesluter ju i princip alla transpersoner från elitidrott eftersom en person måste ha genomgått könsbyte före puberteten för att få tävla. Detta är vad som gäller inom IAAF i alla fall, och jag kan inte tänka mig att det skulle vara annorlunda i andra sporter. Men, mer om det en annan dag. Och det kommer, det lovar jag.

Anonym sa...

Intressant text och håller verkligen med dig.
Faktum är att alla tjejer är olika och vissa har naturligt mer muskelmassa än andra tjejer samt en del killar. Det är högst individuellt och könet spelar ingen större roll vilket biologiprofessorn Anne Fausto Sterling har forskat och skrivit om.

LPH sa...

Jag är skeptisk till om vi någonsin kommer lägga ner en prestationsindelning under elitidrotten helt. Fast kanske måste indelningen inte handla om kön utan kanske kan muskelmassa istället mätas, eller något annat? Könsindelningen som idag är ju uppenbart inte helt enkel.

Anonym sa...

Puberteten infaller som bekant runt 12-årsåldern för flertalet tonåringar, och lagen säger att 18 år krävs för att ens påbörja allt som har med könsbyte att göra med, i Sverige åtminstonde. Enligt mig är puberteten rätt försenad, naturligtvis på grund av olika orsaker, om den infaller runt myndighetsåldern, alltså 18 år.
Är jag ute och cyklar nu? Eller faller poängen helt, vilket jag nu ser det som, genom att det sällan kommer gå att tävla för en annan könskategori än den man föddes med, om en måste göra ett könsbyte före pubertet?

I sådana fall, bör det rent ut sagt vara av ren diskriminering, en person tvingas lämna tillbaka en guldmedalj i ett världsmästerskapssammanhang, om det i slutänden kanske visar sig vara ett könsbyte, som ligger till grund för anklagelser för fusk eller annat. Intersexuellpersoner och transpersoner av olika slag, kan alltså inte tävla eller mäta sina fysiska förmågor gentemot en bioman/biokvinna. Det känns lite fel när jag tänker efter, såtillvida jag inte snurrat till det någonstans, vilket är fullt möjligt.

Anonym sa...

Det märks att ditt intresse för friidrott är "lågt". Sen finns det en anledning till att vi är män och kvinnor... acceptera ditt kön istället. Om du sätter dig in i människans anatomi så kanske du förstår att hennes/hans struktur är rätt komplicerad till uppbyggnad. Den lär knappast ändras på grund av att man utför idrott könsneutralt. Men men ditt inlägg är smått utopisk rolig att läsa.

Anonym sa...

undrar detsamma som ovanstående. Tror du verkligen att du med några enkla operationer kan eliminera alla könskillnader? Det är svårare än du tror och människans anatomi är mer komplicerad än vad du tror.

Hur ofta händer det att en person med tveksamt kön deltar i en stort idrottsevenemang? Såvitt jag vet har detta hänt EN gång tidigare i historien, och då bekräftades det att den tävlande i själva verket var man när han dog i en bilolycka några år senare. Enligt wikipedia så förekommer intersexualism hos ca 0,5% av befolkningen.

Allvarligt, hur stor andel kvinnor tror du har potential att tävla med män? Plockar du bort herr- och damklassen i elitidrotten så kommer ytterst få kvinnor kunna leva på sin idrott ö.h.t. Det finns inte en chans att en bra kvinna kan mäta sig med en bra man, idrottsmässigt.