Damn you queers, damn you

Jakten på sömnen, så mycket som fångar in
på väg mot sängen. En bild som bara måste
målas, bloggar som måste läsas, musik
som måste dansas och grannar som måste
tjuvlyssnas på. Det finns för många skickliga
HBTQ´s med skickliga tangentbordsfingrar för
att hemtentan skall kunna skapas i ro.

Så, damn you ordskickliga queers, damn you...
(och tack för att jag inte är ensam). Sluta aldrig skriva.

Snart är det sommar och då kan jag sova
dygnet runt (jag kommer inte ha råd att äta och
kommer således sova mycket istället). Eller när
pengar finnes vandra längs Haga Nygata lullig och
glad hem ifrån Kellys i jakten på nästa spårvagn
eller det hud- eller tankenära tillfredställelserna.

Mycket hemtenta kvar, men med drömmar
som dessa finns ett liv bortom universitetskraven.
Alla de där orden på alla de där bloggarna
hjälper någonstans faktiskt på riktigt.

silence makes more noice than thunder

I hemtentans förbannelse,
fokuset sviker.

Det inre: hjärtat bultar,
brinner, pulsen stiger. Så mycket
som bara vill skrikas ut som en trots
mot könsrollsfängelsets begränsningar.

Mot alla mina begränsningar. Även om
jag ser dem falla en efter en.

Och jag ser de som brutit sig fria och
klarar av att skrika för full hals allt det
som brinner på insidan. Jag tänker att
jag kommer att nå till deras marker en
dag. För att jag måste. För att inte falla isär
när allt på insidan stormar lyckliga vårskrik.

Snart tid att andas igen. Snart tid
att utmana könsrollsdjävlarna i jakt
på kärlek och inre frid igen.

Och vad jag längtar.

Nationalekonomiska miss(universum)ar

Ibland kommer jag på mig själv med att känna
mig lite mindre viktig än förut av den fåniga
banala anledningen att jag inte har kvar det
där jobbet jag sa upp mig ifrån längre. Känslan
och den makt som följde med att få pengar i utbyte
mot att prestera saker jag är väldigt bra på.

Sedan kommer man på de andra
balla sakerna som presteras hela tiden.

Det är till exempel lite tufft att bara på grund
av det yrke man studerar till ha blivit kontaktad
av en kommunfullmäktigeledamot i en helt
annan del av Sverige för att denne vill
ha rådgivning i genusfrågor inför ett förslag
till fullmäktige.

Det är bara att vänja sig vid att alla de
vardagsprestationerna jag kommer utföra
som små stordåd är dömda att inte uppskattas
med en fet plånbok. Det obetalda världsräddandet
i vardagen som just så många brudar engageras i.

Men vi gör skillnad på riktigt,
det gör i längden inte männen med
de feta plånböckerna.

Sexleksaker till pedofiler?

Efter inlägget om förbjudet fula dildos har
kommentarerna och frågorna regnat över
mig angående om jag fördömer folks sexvanor
eller inte. Innan fler frågor hinner skickas till
min mailbox så vill jag säga följande:

1. Nej, folk får ha precis hur fula dildos de vill,
jag fördömer i förra inlägget i de först nämnda
exemplen inte folks sexvanor utan ful design.

2. Vad gäller verklighetstrogna dildovarianter av
djurpenisar så tycker jag att det är ganska rimligt
att jämföra med eventuella sexleksaker i form av
verklighetstrogna kopior av barn och barns könsorgan.

Är man okay med det förstnämnda bör man
rimligtvis vara okej med barnexemplet med
för att kunna upprätthålla sina argument.

Så, jag kan inte säga att jag är emot djurdildos så länge ingen
bevisar för mig att det riskerar öka sexuella övergrepp
mot djur eller barn. Oavsett vad, så känns det obehagligt.

Kanske för att jag hade en barndomsvän som senare
åkte fast för sexuella övergrepp mot barn. Kanske för att
jag sett porrfilmer med sexuella övergrepp mot djur
cirkulera ibland bekanta. Eller kanske bara för att
jag själv varit med om ett sexuellt övergrepp (men
vem har inte det, motsatsen förvånar mig mer nuförtiden
vad gäller kvinnliga bekanta och homosexuella män i min
närhet).

Kanske är det av något av dessa skäl som det känns
obehagligt att ens tänka sig att folk skulle vilja leka
sexuella rollspel med djur eller barnsex som fantasi.

Hjälp mig se om det bara är moralkonservatism
som får mig att reagera med obehag. Det är svårt
att se sådant själv ibland.

Marknadsundersökning 1: förbjudet fula dildos

Hoppsan. Det var inte meningen att skrämma
dig med de läskiga bilderna ovan.

Here we go.

Med en avklarad hemtenta och nyvunnen tid
över så satte jag mig nyligen ned och letade reda
på den där skumma sexleksakstungan som L
pratade om för ett tag sedan (den du kan se
ovanför här). Då det tog en stund att hitta den
så hann jag hitta diverse andra otroligt fula sexleksaker
på vägen och jag beslutade till slut att utnämna att ankan och
tungan ovan till de absolut fulaste. På det stora hela är
jag fortfarande i schock över hur obarmhärtigt fula dildos
folk skapar. Vad sägs om följand rekord i osmaklighet:

- majsdildo
- gurkdildo
- handdildo
- delfindildo
- penisformade dildos
- dildo i form av fuckyouformad hand
- läppsiftformade vibratordildos
- slutligen, alla superläskiga kanindildos

Det läskigaste var den nyfunna vetskapen om den
blotta existensen av häst-, lejon-, val- och hunddildos
som var menade att se ut exakt som de nämnda
djurens motsvarande.

Människor är så otroligt läskiga.

schlagerbögen i garderoben

Ibland får jag ett sådant sug att gå till Gossip
och lyssna på schlager en hel kväll. Det är lite
som med rockabilly, folk, eller metal. Inte helt
rumsrent att tycka om. Så, precis som med
all annan icke rumsren musik jag lyssnar
på så bejakar jag det inte. Spelar inte just de
skivorna om jag inte är ensam hemma och
slipper stå för dem. Men, om alla jobbiga
kidz på spårvagnarna som spelar musik högt
ur mobiltelefonen faktiskt spelade all sorts
musik? Tänk man får höra vad den där snubben
i pösiga hiphopkläder annars bara spelar och
bejakar själv hemma.

Då kommer musikrevolutionen och alla
små schlagerbögar likt mig får äntligen
komma ut ur garderoben. Det finns så
många normer som hänger ihop.

När familjen börjar fråga om barnbarn

Om några veckor kanske jag syns på bild, eller med
namn, i en tidning som både familjen och deras vänner
riskerar se mig i. Detta i ett sammanhang som avslöjar
mig som ickehetero, i allafall i deras ögon. Det kändes
nervös först men så kom jag till slut fram till att det är mer
läskigt att folk i just det här kvarteret vet. Snarare är
jag nyfiken, på om någon kan ha missat, på att det skulle
kunna bli en intro för frågor ifrån de som inte vågat fråga.

Ett "jag såg dig i tidningen" är lite lättare
än "är du flata?", inbillar jag mig iallafall.

Min mor har vetat ett tag. Hur länge vet jag inte då
det troligtvis var min syster som outade mig. I julas
talade vi för första gången om det rakt ut, typ så här.
Nu när vi talade lite längre i telefon för första gången
på ett tag så frågade hon helt plötsligt hur det var
med mig och "den där tjejen" som jag nämnde den
gången, i väntan på tomtegröten. Hon sa det inte på
det där oroade "kommer jag att få några barnbarn
eller ej"-sättet. Inte alls. Bara enkelt. Okomplicerat,
nästan så som hon skulle kunna gjort om någon i
hennes ögon bara var en vän.

Och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Försök
att förklara relationsetiketter kändes för utmanande
och det fanns heller inga relationsformsförklaringar att
ge mor. Det är så lite jag vet, och så lite som är uttalat,
om känslor och om form. Till slut nöjde sig mor med att
fråga om hur jag känner rent emotionellt för A.

Först då insåg jag att det faktiskt helt plötsligt passerat
nära fyra månader sedan den där första kvällen A sov
här. Att det inte är på distans sådär som jag är van, utan
bara en mil bort med rum för spontan närhet. Att hon
vet att hon får ringa sent, och gör det, trots mina bristfälliga
ord då. Och hur jag vaknar till ibland på nätterna av att hon
kryper närmre än hudnära. Hur trygg jag är då fastän jag för
några år sedan hade tyckt att det hade varit lite läskigt, att
sova så nära. Att jag är lika förälskad nu som vid nyår, eller
mer, eller på ett annat sätt.


Men allt det sade jag inte till mor.

Queernostalgi: barnprogram

Lilla nostalgilistan över (mer) queera barnprogram:

Trasdockorna
Mumin
Ika i Rutan

Men, hittar du något queert i det här
så blir jag mycket förvånad.

Queer beer

Titta! Första europeiska Queerölet
påstås det av vår vän internet.

Och jag tänker genast lagom onykterhet
och hångel. Och sommar kanske. Pride
kanske. Eller när som helst nästan.

Och att bara försvinna i närhet och
läppar. Ett just nu bortom tid och omvärld.

Snott...

...ifrån irl-dagboken:
__________

Är upplevelsen av ensamhet något alla går igenom?
Finns de som inte gör det och isåfall, är det för att de
liksom jag lyckades, i perioder, bli helt trygga med sig
själva. Content. Eller likt andra perioder, hela tiden
fantisera om dagarna som gått på insidan till att bli
ickegarderobsliv och närhet?

Är det vanligare att ensamhet nästan blivit endel av
en identitet om man vuxit upp in closet? Kanske
blir det lättare att hantera, än ensamhet där man inte
för sig själv kan skylla på sin sexualitet?

Jag ljög mycket då. När jag var yngre. För mig själv
och andra. Jag avskyr det nu och vill inte hamna i
situationer där jag känner mig pressad att ljuga, för
mig själv eller andra. Jag skulle kunna falla tillbaka
dit, till omdiktningarna av mina dagar, men vill inte
för att det känns brutalt fel. Eller för att jag är rädd
att det skulle kännas för tryggt kanske och för att jag
vågar utmaningar nu på ett annat sätt än då.

Om människan är ett gruppdjur borde ensamhet vara
en aktuell rädsla för alla utom uppdiktarna. Och kanske,
likt för mig, griper den tag då och då nu med. Inte dagligen,
men lurande i bakgrunden. Jag kan fortfarande fundera på
vad som skulle vara annorlunda än idag om jag tillhörde en
annan sexuell identitet. Något som föreföll mer normalt.

_____________

Man skall inte fundera på sådant här som vuxen egentligen
trots att man kanske borde låta det ta del ibland allt annat
man oroar sig för. Men människor tycks medvetet eller
omedvetet rädda för allt som kan sänka den sociala statusen.
Jag känner mig farligt ensamt attraherad av erkännandet
av känslor som dessa hos andra.

Det är delvis därför, på grund av synliggörandet
av just ensamhet som låten i förra inlägget får mig att gråta.

Det här är inte så sorgligt som det kanske låter,
det är tvärtom väldigt bra. Som vanligt är det
bristen på ord (oavsett om dessa finns på min
insida eller inte) som är det farliga.

Inte ett queersammanbrott

Jag har lyssnat om och om igen i veckor.
Legat på sängen och sett himlen. Pysslat
i köket. Råkat somna till i soffan. Den har
funnits så närvarande hela tiden.

När jag slutligen ser det här och lyssnar med både
öron, ord och ögon så kan jag inte låta bli att gråta.

Bara Bröst - nu i en tv nära dig!

Wehooa! På torsdag kan ni se ett inslag i tv3s
Insider om könsapartheid vad gäller klädregler.
Nätverket Bara Bröst kommer användas som
exempel på motstånd mot diskriminerande klädregler.

Klockan 22.00. Be there or I
will spank your remote!